onsdag 25 november 2009

Fet och saftig

Jag har just matat vårt lilla frö med en fet och saftig pizza. Gott var det, men nu är det dags för mig att göra lite nytta. Vi får kära gäster imorgonkväll och de ska stanna några dagar, så jag måste röja lite så de ryms in här... ;) Jag ju laddad med pizzaenergi, det är bara att sätta igång NU!

måndag 23 november 2009

vecka 7+6

Jag hade en rejäl humörsänka förra veckan. Oro, ängslan, rädsla, vemod, tvivel var det enda som rymdes i min skalle. Nu känns det bättre igen. Blev så glad när mamma ringde igår och berättade att hon hittat lite gamla bebisgrejer, bl.a. en av min mormor virkad filt. Allting kändes genast mera konkret och sant, så där som att det faktiskt finns en reell möjlighet att vi om ett antal månader har en liten bebis hos oss. Jag blev lite glad också för jag har trott att alla i vår vän- och familjekrets redan hunnit ge bort alla babysaker och -kläder och att vi skulle vara tvungna att skaffa precis allting själva. Vi är ju liksom lite efter alla andra, jag och min man....

Vecka 7 och 8 lär ju vara riktiga tillväxtveckor då mycket händer. Jag kände en hel del nyp och spänningar i magtrakten igår, men det lätta illamåendet som hängde med ganska kontinuerligt förra veckan känns inte alls nu. Det känns nästan lite onaturligt att inte må sämre än så här.

Annars så kan jag berätta att det verkar som om the size DOES matter... ;) Åtminstone för män. När vi var på vårt första ultraljud mätte läkaren vår lill* därinne och första mätningen gav ett mått på 7,5 om jag minns rätt. Andra mätningen gav måttet 8,5 mm och av någon anledning var det det måttet som min man sedan bestämt hävdade som gällande...

torsdag 19 november 2009

Tack!

Jag bara måste skriva detta inlägg! Skrev det först som en kommentar till era kommentarer, men det kändes viktigt att det blev mera synligt. Jag uppskattar verkligen att ni orkar glädjas med oss! Tusen tack för det! Jag förstår ju så väl hur man också känner det där stinget (nåja, ibland mera likt ett yxhugg eller nåt sånt) av avundsjuka och sorg för att ens egen saknad o längtan är så stor. Jag är ju så "gammal" som 36 år så jag har hunnit känna det där stinget många gånger när alla omkring mig verkat vara så fasligt fertila.

Hoppas för er alla att var och en av er ännu ska få vara den som blir gratulerad! Jag tror att vi som fått vänta och kämpa lite längre möts av en alldeles särskilt varm glädje när vi äntligen får berätta den efterlängtade nyheten och det är vi väl unnande.

tisdag 17 november 2009

Vecka 6+6

Vi har fått se vårt barn för första gången. Vårt pyttelillalilla barn hade ett litet, litet hjärta som slog så snabbt och ivrigt. MÄRKVÄRDIGARE än något annat man kan tänka sig!

lördag 14 november 2009

Vecka 6

Efter en långsam och lugn start på dagen känner jag att bekymren och alla ledsna tankar har börjat lätta. En stor del av förmiddagen var jag dessutom ensam, och jag har väldigt stort behov av att få vara det ibland, så jag njöt och kände lugnet fylla mig. Så otroligt skönt att ha tid och ro att tänka, att hinna reflektera över sina egna tankar och känslor.

Jag är glad och känner spänd förväntan över det som håller på att hända inuti mig även om det inte märks så mycket utåt än. Det känns märkligt och förunderligt att det sker så mycket därinnne, på ett sätt helt oberoende av mig. Jag får bara ta emot och låta det ske. Jag tycker att det syns en liten mage redan och är rädd att bli helt enorm, det är bara en av de rädslor som finns med i den blandade kompotten av känslor. Samtidigt tänker jag att detta kanske är enda gången jag får uppleva hur det är att bära ett barn och att jag vill njuta till fullo av det, särskilt som jag inte mår illa eller känner mig så överväldigande trött ännu. Lite nästan-illamående kommer och går ibland, men det är mera som en känsla av obehag än riktiga kväljningar. Det är lite besvärligt att jag känner detta obehag som mest när jag tänker på mat och jag är funtad så att jag tänker på mat rätt ofta... ;) Dels är det jag som oftast fixar maten här hemma, dels gillar jag god mat och är intresserad av och nyfiken på det mesta som har med mat att göra, så jag tänker en hel del på mat och söker inspiration och nya recept att pröva. Som tur är slipper jag ändå all matlagning idag. Jag och make är bjudna på en trerätters middag till goda vänner ikväll. Jag ser mycket fram emot det, även om det ju är lite synd att jag måste lämna alla goda drycker i de andras händer...

fredag 13 november 2009

Gråtfärdig

Det här är en kväll då jag bara känner mig gråtfärdig. Det är lite för mycket elände runt mig just nu med systrar som inte mår bra, vänner som har problem och allt möjligt annat. Jag kan inte låta bli att grubbla över vilken eländig värld, som väntar vårt lilla värnlösa frö. Det är ingen ljus dag idag. Jag är bara ledsen.

tisdag 10 november 2009

Vecka 5+5

Det har varit så mycket på gång de senaste dagarna så jag har inte haft tid eller lust att blogga. Min yngsta syster har mått och mår psykiskt dåligt och bor hos oss för tillfället så det känns viktigare att umgås med henne än att blogga.

Jag har berättat åt hela min familj nu. Pappa var kanske den som allra tydligast och mest uttrycket en stor glädje. Det är väldigt roligt att komma med goda nyheter och att själv bli glad över de andras glädje! :)

Nästa tisdag ska vi på ultraljud. Jag väntar med spänning. Lilla fröet gör inte mycket väsen av sig. Jag är kanske lite tröttare än vanligt, men inte mera än att man lika gärna skulle kunna skylla på det tilltagande mörkret, och illamåendet är i högsta grad hanterbart. Det känns bara lite och väldigt sällan. Utom i söndags då vi körde på en stötig väg och det var varmt i bilen, då kände jag plötsligt hur jag överväldigades av illamående så jag slet av mig halsduken och öppnade fönstret för att få in lite frisk och kylig luft. Maken bara skrattade och sade att jag ju önskat mig lite symptom... ;)

torsdag 5 november 2009

Ändring

Jag vet inte om det är graviditetshormoner eller vad det handlar om, men på något sätt tyckte jag att den där bilden med en pytteliten början till människoliv som svävade omkring gjorde mig för nervös. Jag måste helt enkelt ta bort den. Ska försöka hitta en ny ticker.

Annars mår jag fortfarande bra, men har lite små ryck av värk i magen. Kanske det är livmodern som tycker det är dags att börja växa.

onsdag 4 november 2009

Pregnancy ticker

För att göra min graviditet mera verklig nu när alla symptom tycks ha försvunnit installerade jag en "baby ticker". Det hjälpte genast! Kände mig omedelbart lite mera gravid igen. ;)
Men det känns lite nervöst också att se det lilla pyret sväva omkring där...

tisdag 3 november 2009

Berätta mera

Igår berättade vi för ett par som vi umgås mycket med och som följt oss hela vägen. De var mycket mera övertygade än vi om att det skulle gå vägen den här gången och blev innerligt hjärtans glada för vår skull. Deras förmåga att glädjas med oss värmde och berörde särskilt eftersom de själva har gått igenom otaliga inseminationer och 3 IVF utan att lyckas.

Jag är mentalt frånvarande på jobbet just nu. Tycker inte om det, men har svårt att koncentrera mig. Känner mig väldigt omotiverad, vill bara vara gravid på heltid. Fånig känsla, men så är det. Jag mår ju inte illa eller så ännu, så jag borde ju bara jobba på och fokusera, tids nog hinner jag fundera på stor mage och annat dylikt.

måndag 2 november 2009

Reflektion, vecka 4+4

Kände idag att jag börjar bli lite väl enkelspårig i min tankevärld. Det handlar BARA om graviditet, fosterutveckling och annat i den stilen. Nästan så att jag tröttnar på mig själv, så för att motverka det beslöt jag mig för att köpa Stieg Larssons Män som hatar kvinnor (har hört att den är uppslukande i sin spänning) och sätta mig en stund på ett café efter jobbet idag. Unnade mig en espresso som ett undantag efter flera veckors kaffeuppehåll, för att jag känner att det börjar bli lite överdrivet med vad man får/kan göra/äta eller inte under en graviditet.

Under en av mina surfutfärder på nätet lärde jag mig att man ska undvika att äta lakrits och salmiak under graviditeten eftersom det kan höja blodtrycket samt orsaka ett överaktivt barn. Jag som älskar salt godis!!! När jag äter godis är det inte för det söta, utan för det salta jag gör det... Ju saltare, desto bättre, men nu är det alltså slut med det. Det lär ju annars också vara bra att undvika sött för att inte utsätta sig för risken att få graviditetsdiabetes. Det söta tror jag nog att jag lyckas hålla under en lämplig konsumtionsnivå, det behöver jag bara lite, lite av ibland, men sedan är jag nöjd igen för en ganska lång tid.

Jag tror faktiskt att jag måste minska mitt surfande också och mera bara njuta av tillvaron som den är just nu. Risker och komplikationer har jag överhuvudtaget inte surfat, det håller jag mig mycket långt ifrån, jag vill inte veta något om det, men allt annat har jag sugit i mig som en svamp, tacksam över att äntligen själv få inblick i denna helt unika värld. Ändå kan det som sagt bli för mycket av det goda. Jag känner att det är viktigt att jag landar i mig själv också och reflekterar över hur det är för just mig, vad jag vill/behöver och längtar efter när det gäller dessa nio månader av väntan och vårt lilla barn.

Jag tycker så om att säga och tänka dessa ord: "vårt barn"!

Nyheten sprids

Berättade nyheten åt min äldsta syster igår. Vi har alltid stått varandra närmast i syskonskaran och jag ville berätta åt henne först. Hon både skrattade och grät när hon fick höra att jag är gravid. Det kändes så märkligt att berätta det, nästan lite nervöst faktiskt, som om det blev mera verkligt när jag sade det åt någon som ännu inte visste om det.

Nästa söndag är det farsdag och då har jag tänkt berätta för mina föräldrar. Det kanske är väldigt tidigt att berätta, men jag har tänkt att jag måste utgå från att allt går bra, och om det inte skulle göra det så blir det inte mindre tungt av att ingen vetat om vår glädje.

Dessutom ringde jag kliniken för det trevligaste samtalet hittills och fick en tid för ultraljud 17.11.

söndag 1 november 2009

Strålande söndag

Jag är så glad idag. Har haft just en sådan söndag som jag helst vill ha. Vaknade tidigt till strålande sol, åt en lugn frukost, satt och myste i soffan med maken (han drack kaffe, men inte jag), duschade länge och väl. Sprayade min kropp med Kerstin Florians (älskar de produkterna) kroppsolja och kände mig levande och närvarande. Gick på gudstjänst i en varm och välkomnande församling här i närheten, såg så många glada och kära ansikten, tänkte hela tiden på min lilla hemlighet, som känns så stor, fick en härlig lunch i kyrkan, köpte blommor och tittade in hos ett par som just fått sitt fjärde (!) barn och nu är vi hemma och fortsätter med lugn och stilla ro.

Jag mår inte illa längre. De enda symptomen just nu är mina nattliga utfärder till toan samt ömmande, men väldigt fasta och fina bröst... :) Vaknade i natt av att jag måste svänga på mig för det var omöjligt att ligga på mage med dessa bröst. Den vida omtalade graviditetströttheten har tillsvidare inte drabbat mig, tvärtom känner jag mig mera energisk än vanligt. Det är nästan så att jag ibland undrar om jag verkligen ÄR gravid, men jag måste ju tro pluset som fortfarande ligger framme i badrummet och mensen som aldrig kom. Jag längtar efter att få uppleva och känna de första rörelserna från livet som växer därinne.