Vemod i vecka 35

Låg länge med handen på magen igårkväll och funderade på hur jag kommer att minnas den här graviditeten om fem, tio, femton år. Kommer jag att minnas känslan av förundran, av tacksamhet, av förväntan? Kommer jag att minnas hur det känns när hela magen bubblar av rörelser? Kommer jag att minnas den där starka längtan före det välsignade tillståndet? Kommer jag någonsin att få uppleva det här igen? Det känns nästan lite vemodigt att det här skedet snart är över, även om detta ju bara är förberedelsen på själva höjdpunkten, att ha ett levande litet knyte, ett nytt liv, i famnen.

Roligt

Det roliga med den här graviditeten är att det ramlar in så många komplimanger hela tiden. Jag får höra så mycket positivt om hur "blomstrande, strålande, vacker, fräsch och ung" jag ser ut, att graviditeten klär mig, o.s.v. Hoppas det håller i sig efter att bebisen tittat ut... :)

Vecka 34 och förberedelser

Vi ska på föräldraförberedelsekurs (pust, vilket långt och omständligt ord!) ikväll för första gången. Jag. Min man. På föräldraförberedelsekurs. Fniss! Så otroligt det hela fortfarande känns..

Vecka 34

Idag, imorgon, i övermorgon...Sedan är kampen på jobbet över och jag är fri och ledig! HURRAAA!

Full fart mot vecka 34

Tog en lång promenad idag och fick lite ont efteråt. Sammandragningar och en tyngande känsla av tryck.

Imorgon börjar den sista veckan på jobbet.

Fostervatten

Lite knappt med fostervatten, blev slutsatsen av gårdagens ultraljud, men annars verkar allt som det ska. AFI-värdet (mängden fostervatten) låg på 7 och enligt vad jag sökte fram på nätet går den nedre gränsen vid 5. Eftersom bebisens hjärtljud är fina och urinblåsa och njurar ser bra ut på ultrat tyckte läkaren inte att det fanns orsak till oro ännu, men för säkerhets skull blir det ett nytt ultra om två veckor.

Jag tänker dricka massor med vätska under den tiden. Kan kanske hjälpa och jag har dessutom varit vansinningt törstig hela tiden de senaste månaderna. Den där lilla biverkningen som heter springa på dasset stup i kvarten får man ta... Min lilla i magen måste ju få simma ordentligt lite till.

Den lite sparsamma mängden fostervatten kan också ha ett samband med att sparkarna känns så tydligt, inte så mycket som dämpar dem liksom. Och de känns verkligen! Jag har en liten sprattelfia i magen (eller sprattelmåns, vi fick ingen desto mer bekräftelse på könet under gårdagens ultra, det syntes inte)

Dagens leende

Gravidkunskap: Så reser du dig ur en djup fåtölj

Placera fötterna på golvet och böj dig framåt från höften. Lägg händerna på armstöden och tryck ifrån. Använd magmusklerna! Är det fortfarande svårt? Sätt dig ner igen och be någon annan hämta mer glass. Det är i alla fall klart överreklamerat att stå upp.

Trygghet

Idag var det igen dags för rådgivningsbesök, även mannen hängde med. Jag tycker bättre och bättre om min hälsovårdare och känner verkligen förtroende för henne. Idag pratade hon lite om vilka känslor och reaktioner man kan ha när bebisen väl är ute och hur det kan vara att komma hem. För mig kändes det skönt att hälsovårdaren betonade att det kan vara ganska blandade känslor och att man som nybliven mamma ofta kan vara ganska gråtfärdig och känslig. Jag tror att min man har lättare att ta detta till sig när det kommer utifrån och också att förstå att det är vanligt och helt normalt och inget som betyder att något är fundamentalt fel, så jag är glad att hon tog upp det. Mannen fick också lufta sin oro för hur det blir med en bebis i huset, vilket är det som han funderar mycket på. Han oroar sig särskilt för att inte få sova tillräckligt, eftersom han har ett enormt sovbehov.

Rådgivningsbesöken har blivit en trygghet för mig. Det känns bra att veta att jag ska dit med jämna mellanrum och få träffa någon, som varit med om det här förut, och som har en massa erfarenhet av hur det kan vara. Förra veckans sjukskrivning och gårdagens lugn har också gjort mig gott och jag känner mig mycket mera uppåt och avstressad igen. Imorgon har vi ultraljudet på mödrapolikliniken och jag är inte ens orolig, bara förväntansfull inför att få se vår lilla. Ibland kan jag tycka att min graviditet existerar mest på nätet, medan det vanliga livet är fyllt av så mycket annat och då känns rådgivningsbesök och ultraljud som något som förankrar detta otroliga som händer i verkligheten. Egentligen har jag kanske känt mig lite ensam med min väntan den senaste tiden här i det verkliga livet. Min man har ett ganska annat sätt att tänka på barnet och det som väntar och vi pratar inte så mycket eller ofta om graviditeten eller babyn, annat än i praktiska termer, men också det har det varit tunnsått med på sistone. Jag pratar ju en del och berättar om hur det känns rent fysiskt, men den biten är ju bara en liten del av det stora hela.

Nu när jag sitter och skriver så inser jag att detta är sant, att jag skulle vilja ha mera dialog med mannen om bebisen, framtiden, föräldraskapet, både rent praktiskt och på det mera emotionella planet. Bara det där att han skulle känna på magen lite oftare... Oftast är det jag som tar hans hand och lägger den på min mage när jag känner att bebisen rör sig.
Jag tror att magen börjar vara så stor nu att han på något vis upplever det lite "obekvämt", det blir liksom så tydligt och uppenbart att hans cirklar kommer att rubbas, så det har kanske gjort honom lite distanserad och avvaktande, åtminstone för en tid, medan han processar tanken. Jag kan förstå det och är än en gång glad över att leveranstiden faktiskt är hela 9 månader.

Längtan

Det här kan jag längta efter ibland:

• att kunna dra upp benen utan att något tar emot
• att få sova utan kisspauser
• att luta mig över handfatet utan att vara tvungen att sträcka mig efter kranen...
• ett glas vitt med is
• att springa, hoppa och dansa
• att kunna ligga i sängen, svänga mig eller göra vad som helst utan att känna av foglossning
• att vara slank igen
• att kunna sträcka på mig på morgonen utan att det tar emot, gör ont eller sätter igång sendrag någonstans
  

Ändå tror jag att jag kommer att sakna magen sedan. Det är så speciellt att vara gravid. Mötte en kollega i trappan på jobbet idag och hade lite mera åtsittande kläder som framhävde magen. Kollegan utbrast, nästan med ömhet i rösten: "åååå, så fin du ser ut!" Många kvinnor reagerar just så och det finns ofta ett stråk av längtan i rösten, även hos dem som redan har sin barnaskara.

Skuggbild

Jodå, med en sådan här mage blir det en hel massa skugga. Det här är för någon vecka sedan. Magen är ännu större nu. Skuggan kanske dessutom förminskar lite, beroende på hur jag stod vänd.

Den där odefinierbara högen i hörnet kan ni ju låtsas att ni inte ser. Jag höll på att gå igenom en del kläder och de hamnade lite överallt...

Lugn

Jag har haft en lugn dag idag. Arbetsdagen förflöt i lugn takt och efter jobbet fortsatte jag i samma lugna takt. Strövade sakta genom stan med en hand på min mage. Avnjöt en espresso con panna och förundrades över allt skirt, grönt och vackert omkring mig. Sög i mig av solen, värmen och möjligheten att få vara för mig själv. Gick in i en butik och köpte ett vackert smycke, som såg ut som om det var gjort för mig. Köpte jordgubbar på hemvägen.

Nu är jag hemma, fortfarande ensam. Låter lugnet impregnera både kropp och själ. Känner hur jag blir samlad istället för splittrad och oroad. Låter tröttheten finnas där utan att störa. Gör lite vackert på köksbordet, medan jag fixar med maten och väntar på att maken ska komma hem. Jag behöver mycket skönhet omkring mig och i mitt liv. Just nu bjuder naturen på ett överflöd av detta.

Sömnproblem

Här sitter jag i natten med min stora mage, hettande fötter och trötta ögon. Har slängt av mig alla kläder. Skönare så. Inget som spänner eller värmer i onödan. Omöjligt att somna, vilket tycks vara ett återkommande problem under min väntan på Lillgulle. Hade en riktigt hopplös natt alldeles nyligen. Myrkryp av oanade dimensioner i hela kroppen och en bebis som tydligen hade disco alldeles för sig själv därinne. Jag lyckades somna någon gång efter kl. 03 den natten, men vaknade igen efter två timmar av några våryra fåglar som sjöng (skränade) mycket högljutt utanför fönstret. Omöjligt att somna om hur jag än försökte.
Hoppas att sömnproblemen inte är lika elakartade i natt. Imorgon är det nämligen arbetsdag igen.

BH

Köpte min första ammnings-BH häromdagen. Gräsligt obekväm, märkte jag efter att ha burit den en stund. Jag var tydligen lite för bröstfokuserad när jag köpte den, kontrollerade bara att mina nya, frodiga bröst fick den plats de behövde och tänkte inte så mycket på omkretsen. Det borde jag ha gjort, större lungor och större hjärta kräver tydligen flera centimetrar runtom. Måste visst gå och shoppa en gång till... :)

Tusenfoting

Min babycountdownwidget här intill påstår så mycket. Bl.a. att det är minst 7 veckor kvar av ökande sprickfärdighet. Andra gånger föreslår den att bebisen mest sover i detta skede eller att rummet därinne minskar. Det där första måste jag väl bara tro på, fast jag inte är riktigt säker på hur det ska gå till i praktiken, men det sker ju utan min direkta inblandning så jag får väl bara försöka hänga på och följa magen dit den tar sig...
Men det där med att mest sova eller att rörelserna minskar för att det blir så trångt därinne gäller nog inte den här lilla bebisen! Den har aldrig hört talas om sånt, tycks det. Nej, nej, här är det dygnet runt aktivitet som gäller för tillfället och jag reflekterar seriöst över om det möjligen kan vara en tusenfoting därinne eftersom det sparkas i alla hörn av magen SAMTIDIGT.

Sprickfärdig, på väg mot vecka 33

Kommer jag att bli den första kvinnan i historien som spricker på grund av bebis i magen? Någon måste väl vara den första och just nu har jag en känsla av att jag ligger väldigt, väldigt nära till hands för detta rekord...

Morsdag

Morsdag idag och det är den första på många år som inte gör mig ledsen. Idag är jag bara lätt om hjärtat och innerligt tacksam över rörelserna som böljar av och an i magen.

Tänker på er som ännu väntar, kämpar, hoppas och längtar och förtvivlar ibland!!!!!

Mitt lilla barn

Mitt älskade barn, jag älskar att känna när du rör dig, bökar och sprattlar inom mig. Visst är det roligt att röra på sig och känna hur kroppen fungerar?! Snart, lilla du, ska du få lite mera utrymme för dina rörelser, men ännu måste vi vänta en tid. Före det kommer du faktiskt att få mindre utrymme att röra dig, men du är trygg och skyddad därinne. Väx och och må bra därinne, du lilla. Vi, här på utsidan, väntaroch längtar och gör vårt bästa för att vara förberedda när du kommer.

Sjukskriven

Äntligen. Tid att andas ut. Tid att tänka och känna, inte bara rusa, rusa, rusa omkring. Var på ultrat idag, men blev inte mycket klokare av det p.g.a. den primitiva maskinen och ovana läkaren, så hon skulle skicka en remiss till mödrapolikliniken och så får jag gå dit istället. Hade förstås helst sett att hon genast hade remitterat mig dit istället för denna rätt onödiga undersökning. Hon medgav själv att hon inte är så van och att mödrapoli knappast "godkänner" hennes ultraljudsmätningar. Det som var bra var att hon sjukskrev mig. Jag har varit väldigt trött på sistone, känslorna på ytan, och efter ett gräl som vi bara drev in i inatt, jag och min man, var jag i total obalans när vi kom in till läkaren. Det räckte med att jag såg henne för att tårarna skulle börja rinna. Sedan rann de mer eller mindre under hela besöket. Jag kunde helt enkelt inte hålla dem tillbaka. Jag måste till jobbet efter ultrat eftersom jag hade ett möte jag inte kunde vara borta från, men annars är jag nu alltså sjukskriven idag och nästa vecka. Det känns som en stor befrielse. Nästa vecka skulle ha varit väldigt krävande på jobbet och jag är så glad att jag slipper den stressen nu. Jag har inget emot lite stress i vanliga fall, upplever det oftast som stimulerande och ganska ofta tycker jag att jag har ett rätt så roligt jobb, men den senaste månaden har det varit lite för mycket av allt.

Mammalådan

I Finland får alla blivande mammor en låda, som man kanske kunde se som en slags första "survival kit", av Folkpensionsanstalten. Jag tycker i och för sig att babylåda vore ett mera passande namn eftersom största delen av innehållet är för den väntade bebisen. Där finns små bodysar, sparkbyxor, sockor, vantar, lakan, täcke, en uteoverall med tillhörande vadderade sockor, vantar och mössa och diverse andra klädesplagg, nagelsax, pyjamas, hårborste för litet huvud, infohäften om allt från parförhållande och barnskötsel till tygböljor och ammning. Ja, och några tygblöjor också. En ganska innehållsrik present med andra ord till den nya lilla medborgaren. Vår låda kom häromdagen och nu går tvättmaskinen på högvarv. Jag stod just och strök den första satsen små klädesplagg och log lite åt att det troligen är första och enda gången dessa kläder blir strukna. Däremellan blundade jag lite för ett par av klädesplaggen hade så fula färger. Det mesta i lådan är väldigt neutralt och okomplicerat, men ibland försöker någon pigga upp allt det neutrala, vita och beige, och just den här gången blev det kanske inte så lyckat...

Lådan i sig kan användas som säng den första tiden och har t.o.m. en färdig madrass. Så så går det till när man kommer till världen här i Finland.

Vecka 31

Det lär visst vara vecka 31 nu! Maken konstaterade i morse att magen börjar vara så stor att den tillväxt som sker inte syns så tydligt längre... Jag funderade ett ögonblick på att lägga mig på honom med hela min praktfulla mage och enorma bröst så att han skulle få känna på tyngden en stund, men kom fram till att det är för jobbigt att dels hasa sig fram till honom och sedan ta sig upp därifrån.

På fredag får jag se min lilla unge. Då får jag gå på ett extra ultra! Monsterläkaren var snäll förra veckan och erbjöd sig att ta sig en titt. Hon var dessutom inte alls så hårdhänt som senast efter att jag bett henne ta det försiktigt och hon bad t.o.m. om ursäkt för att det gjort så ont! Jag hoppas att Lillgullet skulle svänga sig så där lämpligt så att vi skulle få könet bekräftat, men det börjar ju vara lite ont om svängrum därinne nu så det är bara bonus ifall det skulle råka sig så.

För övrigt blev jag lite chockad när jag såg mig själv på fotona från London. Jag levde i den saliga tron att det bara var mittgärdet, typ mage och bröst, som blivit större, men ack så fel jag hade... Mina KINDER är hamsterrunda, mina höfter är bredare än någonsin och låren är ganska väl tilltagna de också... Men det var kinderna som var den största chocken. Ser jag faktiskt ut så där!???