tisdag 31 augusti 2010

En bättre dag

Idag piggade vi upp oss med ett besök på jobbet och möttes av ett samfällt, spontant "åååååå" av mina kolleger när vi kom in i matsalen. Sånt är ju trevligt! :) Besöket gjorde mig gott. Jag har kanske varit för mycket här hemma och tillsammans med min man. Man skulle ju kunna tycka att det är mysigt att vara hemma alla tre tillsammans, men ibland blir det faktiskt för mycket av det goda och jag påverkas också väldigt mycket av min mans depression. Nu är han borta några dagar och Lina och jag och min yngsta syster, som kommer imorgon, ska njuta och göra tjejiga saker tillsammans. Vi ska också förbereda lite för dopet, som blir på lördag. Det känns så högtidligt att jag ska få bära fram min egen dotter till dop. Tidigare har det bara varit fadderbarn som jag haft i famnen.

måndag 30 augusti 2010

Meddelande

Jag undrade länge var den där omtalade småbarnsföräldratröttheten höll hus. Nu har den kommit.

En suck

Det där med rutiner och mönster... Det tog visst slut idag. Vi är tillbaka i varannan-timme-matandet och däremellan låter vår dotter oss höra hela registret av röstresurser.

lördag 28 augusti 2010

En lördagsrapport

Vi har så småningom börjat hitta rutiner i vardagen. Den stora överraskningen för mig, som alltid varit en kvällsmänniska, är att jag faktiskt tycker om att stiga upp och pyssla med Lina de tidiga, tysta, ljusa morgontimmarna. Vi har också, för tillfället i alla fall, fått fason på mattiderna och hon äter nu för det mesta med 3-5 timmars mellanrum. Bara ibland är hon hungrig efter två timmar, då är det oftast eftermiddag eller kväll och en lång dag, som gör små flickor trötta, bakom.
Dagen idag började vi med strövtåg på stan, blommor, bär och grönsaker på torget, några klädbutiker, litet konditori och överallt människor som ler ömt och ibland kommenterar när de ser lilla Lina fridfullt sovande i bärselen på min mage. Förkunnar härmed att Beco bärselen är ett fynd och en välsignelse, som jag rekommenderar åt alla som vill bära barnet nära sig! Dessutom rör man sig fantastiskt smidigt med bärselen, jämfört med när man drar vagnen med sig! Jag har provat både knytsjal och ringsjal också, men Lina gillade inte någondera. Lite synd på den vackra, turkosa ringsjalen jag förhoppningsfullt köpte när magen började ta form... Men jag har inte gett upp med den än, jag ska prova på nytt nu när Lina är lite större och har mera stadga i kroppen.

tisdag 24 augusti 2010

Underbarn

Dansade omkring i vardagsrummet med en trött, liten Lina i famnen idag och kom att tänka på ordet "underbarn". Ett ord som används om barn med specialbegåvningar, men egentligen, egentligen så är varje litet barn ett underbarn. Min dotter är definitivt det, med eller utan speciella begåvningar och jag tycker att alla barn är det, med eller utan IVF som start.

Lycka i vardagen

Jag är så lycklig. Min lilla flicka är så fin! Hon växer dock fortare än ogräs.

lördag 14 augusti 2010

Torrkok..

Ikväll glömde jag bort kastrullen på spisen. Den där nappen kokade så att den skulle bli ren och fin igen... Jag som aldrig trott på det där med den så kallade ammningshjärnan!

Mjölktillverkningen accelererar

Jag skulle skriva att jag upplevt några dagar av mera krävande moderskap, men efter att just ha suttit på huk framför min dotter, som LOG OCH "PRATADE" med mig, är det som om det inte alls varit så krävande ändå. Vad gör det att man ammar från kl. 15.30-23tiden om man dagen efter belönas med flera strålande leenden och småprat som alldeles tydligt är medvetna?! Och nej, tidpunkterna från gårdagens ammningsmaraton är inte överdrivna med en enda minut. De längsta pauserna varade 30 minuter och var två till antalet. I övrigt var det bara några minuter här och där innan det var dags igen. Det är tydligen dags att öka mjölkproduktionen så att min lilla raketväxande baby får det hon ska ha. Hon tycks ha ökat behov av både mat och närhet just nu och har varit en riktig famnflicka de senaste dagarna. På rådgivningsbesöket i onsdags vägde hon redan 4380 gram, men den största förändringen kanske ändå är den ökade medvetenheten i blicken och det tydliga kontaktsökandet. Allt är ändå inte idel leenden, hon har skrikit en hel del också, ett genomträngande skrik ackompanjerat av vilt fäktande armar och ben. Om det är växtvärk eller magknip som är orsaken är svårt att säga.

onsdag 11 augusti 2010

Hormoner

Den lilla prinsessan ser ut som värsta tonåringen med ansiktet fullt av hormonplitor. Men vad gör man när mamma tydligen är så väldigt hormonell!?

fredag 6 augusti 2010

Moderskap

Jag tycker det här med att ha en liten baby bara blir bättre och bättre ju mera jag slappnar av, blir säkrare och lär känna min dotter och hennes olika uttryck. Hon är ljuvlig hela hon. Jag njuter också av all den positiva uppmärksamhet man får ute bland folk när man kommer med en så liten människa i famnen. Särskilt äldre kvinnor kan inte låta bli att prata med Lina och helst vill de röra vid henne också och jag ser på dem att de minns sina egna skimrande ögonblick med de egna barnens första tider. Man kan nästan se minnena flimra förbi i deras ansikten... Den första, omtumlande, svårbeskrivliga känslan när babyn slutligen slinker ut ur en och plötsligt ligger där på magen, de första dagarna då man inte kan upphöra att förundras över det fjuniga, mjuka dunhåret, de små händerna, minerna- ja, allt som är så fantastiskt. Sedan föreställer jag mig att de minns olika saker från barnets/barnens uppväxt blandat med minnen om känslor och upplevelser som moderskapet väckte. Jag märker att jag själv också ser på gravida kvinnor och små barn på ett annat sätt nu. Jag har alltid sett det som något fint och värdefullt, men nu känner jag en ny sorts ömhet gentemot dem som väntar och de som just har fött och mot barnen. Det är som om det där värdet man redan tidigare anade har fått ett nytt djup, en ny tyngd, nu när man är uppfylld av den kärlek som ens egen lilla har väckt till liv.

onsdag 4 augusti 2010

Uppdatering

Jag funderar på att avsluta min blogg, men har inte kunnat bestämma mig. Den fyller inte på samma sätt ett behov längre och att läsa om tusen små framsteg hos vår lilla skulle vara intressant mest för nära och kära. Samtidigt tycker jag om att skriva och blogg-gemenskapen har verkligen varit hjärtevärmande! Jag låter saken bero än så länge och ser hur det blir...

Vår lilla Lina växer kännbart. Idag på rådgivningen var hon redan över fyra kilo, men så äter hon också ofta. Väldigt ofta... Och nu tror jag bestämt att det är dags igen. Jag hör det kännspaka lilla gnyendet som är ett tecken på att sömnen börjar släppa sitt grepp om min sköna.