Söt sömn

Tack, gode Gud, vi sov mycket bättre förra natten. Ammning kl.22, 01 och 06!!!!! Kanske Panadolen jag gav på kvällen gjorde susen eller så var det helt enkelt bara dags för en bättre natt. Idag har Lina varit på sitt soligaste humör och ikväll fick hon göra bekantskap med bananmos. Succé!

Läget

Efter en riktigt bedrövlig gårdag och en ganska eländig natt konstaterar jag att kvällsgröt sent på kvällen och egen säng tycks göra varken till eller från för Linas del, medan bådadera försämrar läget för min del. Gårdagen var bottennappet av alla dagar hittills. Jag var så trött och ur balans. Mina tårar strömmade i takt med Linas. Jag hoppas på en bättre dag idag.

Ny morgon

Min bebis har blivit en sådan nattmarodör att jag, efter de två senaste nätterna, tycker att tre timmar mellan målen låter rent lyxigt... Jag tror det är magen som krånglar.

Trött

Min trötthet kommer ofta stötvis. Det går bra och det går bra, tills jag plötsligt är matt av trötthet. Sallad är, by the way, tydligen olämplig mat för en ammande mamma, åtminstone om bebisen har känslig mage. Jag och Lina var på mammabarnträff igår och jag njöt friskt av salladen som serverades, med påföljden att Lina pruttade och gnällde kvällen lång och sov oroligt hela natten. Men även en vanlig natt äter hon fortfarande med tre timmars mellanrum och oftare mot morgonen. Hon är förresten väldigt punktlig. Det är nästan på minuten tre timmar mellan målen just nu. Jag tycker det är för ofta när det gäller nätterna och fick medhåll på rådgivningen idag, men särskilt konkreta råd om vad man kan göra åt saken följde tyvärr inte med. Jag funderar på att sluta samsova om det skulle hjälpa. Jag funderar på att börja med smakisar eller kvällsgröt ifall det skulle ge mera mättnadskänsla. Och så borde jag lägga mig tidigare om kvällarna...

Vemodstankar

De senaste två dagarna har jag för första gången känt ett behov av lite distans till Lina. Det är en aning vemodigt att konstatera det. Det går inte att hålla fast de skimrande ögonblicken, babydoften, den lena huden, litenheten i hennes hand, närheten mellan oss - allt detta är föränderligt, så som allt som lever är. Vetskapen om att jag kanske aldrig får uppleva det här skedet igen (ja, jag får ju aldrig uppleva det just så här med just denna lilla människa igen, men kanske inte heller med en annan liten en) väcker sorg och vemod, nästan innan ögonblicket är förbi. Jag har varit borta från Lina bara två gånger ännu på dessa snart fem månader. Jag tror att det skulle vara dags för mig att få mera luft. Kanske det också skulle göra gott för Lina. Och för Linas pappa.

Mjölk

Idag var det dags för allergitestning för vår lilla skrutt. Och ser man på, redan efter 1ml mjölk var hon rödprickig både i ansiktet och på magen. Pricktestet på armarna (för nötter, soja, ägg, pollen, osv) var däremot negativt, men det är inte helt tillförlitligt ännu i den här åldern. Det kändes skönt att få åtminstone en så klar och tydlig orsak till Linas plågor. Jag fortsätter alltså min mjölkfria tillvaro och drömmer om framtiden när jag igen kan äta smör, ost och annat gott. Jag vill ändå fortsätta amma några månader till, det är en kort tid i ett längre perspektiv, och det känns så gott i hjärtat när jag ser ner på min lilla dotter vid bröstet och känner hennes små händer buffa på mig. Nåja, liten och liten... Hon har blivit en relativt stadig tös vid det här laget, trots att både jag och min man är ganska "små". Hon känns stark och livskraftig, men nu vaknar hon och ropar på mig!

Första farsdagen!

Det var inte utan lite darr på stämman jag tassade in i sovrummet i morse, med Lina på armen, sjungande på en farsdagssång. Vi firar den första farsdagen idag och det känns märkvärdigt, högtidligt och fint. Åtminstone för mig. Fadern själv tar det med ro. Dagen till ära kommer här en bild på vår lilla sötnos: