om att längta efter barn, om att vara barnlös, om att göra IVF och de känslor och tankar som då väcks, om att få se ett plus på graviditetstestet och en växande mage...
lördag 17 oktober 2009
Ruvardag 2
Ruvardag 2 och jag är fortfarande glad, men en liten smula nervositet glimtar till då och då. Jag hoppas så mycket nu. Har väldigt ömma bröst och sover dåligt, men vårt lilla gryn har troligen inte borrat sig fast ännu. Kanske till måndag? Jag hoppas så...
Vår IVF-historia:
Juni 2008, hormonstimulering med låg dos Puregon för att få fram så bra ägg som möjligt, resten skulle vi sköta själva.
April 2009, första "riktiga" behandlingen, enligt korta metoden, med 150 IE Puregon. Resultatet kan ni läsa om i bloggen.
Juni 2009, FET i normal menstruationscykel.
Augusti 2009, korta metoden igen, mot slutet höjdes Puregon-dosen till 225IE. Inga ägg befruktades.
Sepetember 2009, långa metoden ska påbörjas.
29.10.2009 under över alla under,för första gången i mitt 36-åriga liv får jag se det efterlängtade pluset på stickan.
Hoppas hoppas! Kanske blir äntligen någon av oss alla tjejer här i bloggvärlden gravida så vi andra kan få lite hopp att leva på! =)
SvaraRaderaKramar!
Allt kommer gå bra denna gången, det känner jag på mig! Snart sitter grynet där!
SvaraRaderaKram, kram
Å, vad jag också hoppas o hoppas...För er del också, kära bloggvänner! :)
SvaraRadera