Pregnylkväll

På onsdag blir det äggplockning. Inte utan att man känner sig lite hönsig... Det blev lite snabbare än vi trodde i början, då var det fredag som gällde, men några av äggen har vuxit så snabbt att de måste tas nu. Jag hoppas att den snabba processen inte påverkar kvaliteten negativt.

Undrade när jag gick uppför backen till kliniken idag hur många gånger jag ännu kommer att gå de där stegen uppför just den gatan. Jag har bestämt att jag ger detta tre försök, men inte mera. (Vi är alltså nu på vårt andra, men fick två chanser med vårt första försök eftersom vi kunde frysa två embryon, men det lyckades ändå inte.)

Ikväll ska jag ta min Pregnyl-spruta. Sprutandet börjar nästan kännas lite rutinartat. Likaså läkarbesöken. Min läkare idag hade just kommit tillbaka från semestern, solbränd och avslappnad. Vi småpratade och skämtade som om allt detta inte alls innebar någon stor dramatik eller häftiga känslokast. Det kändes lite ovanligt, men skönt. Samma sak var det i helgen när vi hade ett par på besök hos oss. De har sina tre försök bakom sig och står nu i adoptionskö (har gått hos samma klinik). Vi kunde prata om kliniken och allt däromkring utan att vi måste gå djupare in på något, vi kunde t.o.m. skratta så smått åt vissa saker. Det är väl ett gott tecken, men ibland kan det misstolkas som att det inte finns något sorgearbete bakom skratten. Men så är det ju inte...

Känslotumult

Befann mig i känslomässigt tumult ganska länge efter läkarbesöket igår. Så till den milda grad att jag krockade med en hylla på varuhuset... Plötsligt fick den en hård närkontakt med min panna! Det sägs ju att man kan bli lite förvirrad av graviditetshormoner, det räcker tydligen med pro-graviditetshormoner för mig...
Hade ganska ont i magen på höger sida hela eftermiddagen och kvällen. Det kändes så som jag föreställer mig att milda sammandragningar känns, lite som små, plötsliga, ganska häftiga stick av mensvärk.
Bromsmedicinens spruta var lite större, men det var inga problem att köra in den heller. Försöker ge min MYCKET sprutfobiska man lite kognitiv terapi genom att visa sprutorna för honom, men han klarar det nätt och jämt. Ingen chans att han skulle kunna se på när jag sticker, för att inte tala om att han skulle assistera...
Jag vill att dagarna ska gå fort nu. Vill in på nästa ultraljud, vill veta när äggplockningen blir av.