Klinikbesök

På kliniken i fredags. Strålande solig dag. Besvikelsen efter äggplockningen med åtta ägg och inte ett enda som befruktats kändes redan långt borta. Vardagen är så full med allt möjligt annat att behandlingar och allt därtill hörande bleknar bort när de är över.

Läkaren kunde inte svara på frågan om vi förlorade ett försök och hade egentligen inte heller något entydigt svar på varför inga ägg befruktades. De var tydligen lika överraskade som vi över resultatet eftersom vi hade så bra resultat av vår första stimulering. En orsak kan ha varit att äggen inte hade tillräcklig mognadsgrad, men det kan också ha varit något problem med själva äggkvaliteten. Dessutom har de börjat ha starka misstankar om att jag har endometrios och att det kan vara en bidragande orsak till att en spontan graviditet inte har blivit av. Jag har aldrig haft symptom som skulle tyda på det, men enligt alla de femtielvatusenmiljoner ultraljud jag gått igenom vid det här laget så kan det finnas små endometriosbon därinne... Läkaren kallade dem faktiskt för bon. Inga bra bon för mina ägg ändå, tydligen...

Rekommendationen nu är att jag ska ge mig in på långa protokollet med nässpray och hela baletten och sedan därtill ytterligare mikroinjektion av spermierna i ägget. Jag, som hela tiden varit så tacksam över att slippa nedregleringen och medföljande klimakteriebesvär, har lite svårt att smälta detta förslag. Kände mig också mera nedslagen än annars när vi kom ut från kliniken, kände mig "dömd" till ofruktsamhet, extremt infertil och ofullständigt kvinnlig.

Så idag började mensen, vilket betyder att jag borde ringa kliniken och boka in mig för det långa protokollet. Jag känner mig inte alls redo.