FET

Ett sjucelligt embryo är inplacerat i min livmoder med mycken möda och stort besvär. Även denna gång hade läkaren mycket svårt att få katetern ända fram in i livmodern. Det gjorde ont och jag kände mig ensam och utelämnad där jag låg medan läkaren, två sjukskötare och en laborant stod omkring mig. Läkaren och sjukskötarna slet med katetern och laboranten stod beredd med sprutan innehållande embryot. Min man var inte med denna gång. Det hade känts bättre om han hade hållit min hand.

Just nu tänker jag: aldrig mer. Det här känns så onaturligt och jobbigt.

ET

Nu finns du där, lilla frö. Jag ber att du ska hitta en plats åt dig därinne, att du ska trivas och växa.

Återinsättningen idag var krånglig. Ingången till livmodern var så trång att läkaren hade svårt att få in katetern som skulle föra in embryot till rätt ställe. Det var inte så roligt att ligga där med sprängfylld urinblåsa(jag följde föreskrifterna till punkt och pricka och drack ordentligt före) medan sköterskan klämde med ultraljudsinstrumentet på nedre delen av magen och läkaren rotade därinne. Jag var så kissnödig att jag inte kom mig för att ställa alla tusen frågor som jag igen hade samlat på mig och det var igen den läkaren som inte är så meddelsam av sig. Så nu ligger jag här hemma, dunderförkyld, och med en massa frågor surrande i min snorfyllda hjärna...

Två befruktade ägg fick vi till frysen. De övriga fem hade tydligen delat sig för långsamt och var inte bra nog.