Det lär visst vara vecka 31 nu! Maken konstaterade i morse att magen börjar vara så stor att den tillväxt som sker inte syns så tydligt längre... Jag funderade ett ögonblick på att lägga mig på honom med hela min praktfulla mage och enorma bröst så att han skulle få känna på tyngden en stund, men kom fram till att det är för jobbigt att dels hasa sig fram till honom och sedan ta sig upp därifrån.
På fredag får jag se min lilla unge. Då får jag gå på ett extra ultra! Monsterläkaren var snäll förra veckan och erbjöd sig att ta sig en titt. Hon var dessutom inte alls så hårdhänt som senast efter att jag bett henne ta det försiktigt och hon bad t.o.m. om ursäkt för att det gjort så ont! Jag hoppas att Lillgullet skulle svänga sig så där lämpligt så att vi skulle få könet bekräftat, men det börjar ju vara lite ont om svängrum därinne nu så det är bara bonus ifall det skulle råka sig så.
För övrigt blev jag lite chockad när jag såg mig själv på fotona från London. Jag levde i den saliga tron att det bara var mittgärdet, typ mage och bröst, som blivit större, men ack så fel jag hade... Mina KINDER är hamsterrunda, mina höfter är bredare än någonsin och låren är ganska väl tilltagna de också... Men det var kinderna som var den största chocken. Ser jag faktiskt ut så där!???
9 år sedan
