Det har varit så mycket på gång de senaste dagarna så jag har inte haft tid eller lust att blogga. Min yngsta syster har mått och mår psykiskt dåligt och bor hos oss för tillfället så det känns viktigare att umgås med henne än att blogga.
Jag har berättat åt hela min familj nu. Pappa var kanske den som allra tydligast och mest uttrycket en stor glädje. Det är väldigt roligt att komma med goda nyheter och att själv bli glad över de andras glädje! :)
Nästa tisdag ska vi på ultraljud. Jag väntar med spänning. Lilla fröet gör inte mycket väsen av sig. Jag är kanske lite tröttare än vanligt, men inte mera än att man lika gärna skulle kunna skylla på det tilltagande mörkret, och illamåendet är i högsta grad hanterbart. Det känns bara lite och väldigt sällan. Utom i söndags då vi körde på en stötig väg och det var varmt i bilen, då kände jag plötsligt hur jag överväldigades av illamående så jag slet av mig halsduken och öppnade fönstret för att få in lite frisk och kylig luft. Maken bara skrattade och sade att jag ju önskat mig lite symptom... ;)
9 år sedan
