Lördag

Sist och slutligen blev det en skönt vilsam dag idag. Jag vaknade upp med jobbiga tankar, fortfarande påverkad av den fruktansvärda och våldsamma filmen Inglorious Basterds, som vi såg igår. Jag klarar inte av filmer med våld och den här var verkligen våldsam och hemsk. Mådde illa och grät när vi kom ut från bion. Dylika filmer får mig att känna att jag inte vill föda nytt liv till denna obarmhärtiga, hatiska värld och att man borde satsa all sin tid och sin kraft på att lindra lidandet som finns.

Förutom filmen var jag också påverkad av en mardröm där min man var otrogen. Jag har känt mig emotionellt väldigt otrygg den senaste tiden så det var säkert det som gav upphov till drömmen.

Varm höstsol, klippor och hav fick mig att slappna av och byta tankespår. Nu är vi hemma igen, vi har ätit och nu pysslar var och en med sitt. Han ligger på soffan och läser och jag surfar och bloggar. Jag är tacksam för internet. Mina bloggar (jag har en annan också, där jag överhuvudtaget inte skriver om våra IVF-försök) fungerar faktiskt som små lufthål, där jag får lufta mina tankar och använda ord, vilket är skapande och bra för tankeverksamheten.

Jag tycker att jag har känt av ägglossningen väldigt tydligt den här månaden. På något sätt är väl kroppen påverkad av alla växlingar i hormonflödet.

I väntan på början

Man vill ju så gärna känna att man kan påverka sin situation åtminstone en aning, så jag slutade dricka kaffe för en vecka sedan och har tänkt hålla upp under hela behandlingen. Effekt eller inte, men jag tror att jag mår bättre av det. Åtminstone gör min hy och mage det, så varför inte alla reproduktionsorgan också, förutom makens förstås... Dem kan väl inte jag påverka så mycket, men min beslutsamhet tycktes inspirera honom så att han i alla fall har minskat sin väldigt rikliga kaffekonsumtion.

Dagens besök på kliniken firade jag ändå med... ja, just det, kaffe! En liten slurk efter den goda lunchen på jobbet kändes helt enkelt behövlig och jag ska ju ändå nedregleras först så det är läääänge tills äggen ska plockas ut. Det blir en lång process den här gången. Jag känner redan en viss otålighet. Har inhandlat sprayen färdigt (tack o lov har vi nu nått högkostnadstaket så det kändes så lyxigt att hämta ut den utan att behöva betala guld och gröna skogar...) och den väntar nu på att tas i bruk. Väldigt få tycks tro att jag kommer att bli ett hormonmonster, eller så försöker de bara trösta mig och sig själva... ;).

Det här blir troligen min sista IVF. Jag ska göra den så bra jag kan.

Onsdag 16.9

Då blir det av. Då blir det spraystart. Jag som aaaldrig skulle göra en IVF och definitivt inte enligt långa protokollet sitter här och förbereder mig för tredje gången gillt.

Föräldraskap

Idag är jag inte alls intresserad av att bli förälder. Den där längtan går i vågor och vissa dagar inser man att livet utan barn är bra mycket enklare än livet med barn... De senaste dagarna har jag t.o.m. lekt med tanken att avboka hela behandlingen och ge upp tankarna på barn och istället rikta in mig på att fylla livet med annat. Det beror faktiskt inte på att jag skulle vara spänd inför behandlingen, den är ju övergående, jag är bra mycket mera spänd inför tanken på min man och mig som föräldrar.

Dramatik

Samma visa varje gång... Jag försöker vara käck, pigg och samlad, full av positiva tankar när jag står på tröskeln till att påbörja en ny behandlingsomgång. Men plötsligt finner jag mig själv sittande framför datorn timme efter timme surfande på IVF-bloggar. Plötsligt ryms bara en enda sak i min tankevärld. Plötsligt finns en massa tankar och känslor virvlande omkring inombords. Hur samlad är man då egentligen?

Barn blir till i världen varje dag, men när man står inför ett IVF-försök så blir beslutet att försöka få barn så DRAMATISKT, så ödesmättat, så fullt av känslor.

Tips

Kära läsare, jag är inbokad för att påbörja långa behandlingsprotokollet och nu skulle jag vilja be er komma med alla goda råd ni har inför den klimakteriekris jag väntar mig. "Karma " har i en kommentar påmint mig om att godis och veckotidningar motverkar biverkningar alldeles ypperligt och jag har redan börjat spana in glassiga tidningar som ropar till mig från tidningshyllan.

På lång sikt är ju inte en behandling någon stor grej och säkert småpotatis jämfört med att vara gravid i 9 månader, jämfört med förlossningen eller med föräldraskap, men jag är nu bara funtad så att jag lyckas gruva mig ändå...

Alternativ

Jag blir så inspirerad av Linda på bloggen Innan du fanns. Jag tror att jag borde låta mig smittas av hennes attityd. Pröva ett alternativt sätt att se och uppleva allt som har med barnlöshet och IVF att göra. Jag kanske inte måste ta allt med ett så enormt allvar...