onsdag 21 april 2010

Oro

Just nu vill jag bara att graviditeten ska vara över. Jag blir så orolig för minsta lilla sak. Jag vill bara ha mitt barn i famnen och se och känna att allt är bra och som det ska vara. Idag på rådgivningsbesöket var SF-måttet igen mindre än det borde vara och dessutom hade jag minskat i vikt istället för att öka. Mera behövs inte för att all oro som ligger under ytan ska rusa upp i dimensioner större än de isländska askmolnen.

Oron som väcktes avslöjade också för mig hur jag är mån om att "vara som förr", pigg, effektiv, hurtig, glad och stark. Istället för att ge mig själv utrymme och tid att känna och uppleva graviditeten med alla sinnen håller jag farten och fliten uppe. Det gäller både hemma och på jobbet. Särskilt hemma. Det är bara att inse, jag fungerar fortfarande efter gamla mönster och sliter för att försäkra mig om kärlek.

Det bästa

Jag bär mitt barn med mig hela tiden. Inte bara i magen, utan också i mina tankar. Häromdagen kände jag starkt hur jag vill ge mitt lilla barn det allra bästa. Genast infinner sig då frågan: VAD är det bästa och HUR ska jag ge det till mitt barn?

tisdag 20 april 2010

Vecka 29 på gång

Tiden på tumanhand minskar. Inom kort kommer våra liv att förändras för alltid. Det känns bra, men lite pirrigt. I magen är det väldigt, väldigt aktivt och jag märker att en tillväxtfas är på gång eftersom magen spänner så fasligt hela tiden. Just nu sover jag bättre än på länge, det tackar jag för och tar emot med glädje. Hemorrojderna har minskat i omfång och ömhet även om de inte gett med sig helt (Tack, Jenny, för alsolsprittipset!!!). Det enda som inte tycks gå framåt för tillfället är Stora Röjningsprojektet här hemma.

onsdag 14 april 2010

Vecka 28

Jag längtar efter min lilla bebis. Vill hålla i henne/honom, vill vandra ut i vårsolen med en liten, vill se de söta små kläderna, som jag håller på och tvättar, komma till användning! Jag har vågat mig på att köpa några bedårande klänningar, men om de blir lämpliga för just vår bebis återstår att se. Det bubblar och sprattlar i magen nästan hela dagarna nu. Det ser för lustigt ut, som om magen levde ett alldeles eget liv.

lördag 10 april 2010

Tacksam

Tacksam över att ha sovit några hela nätter utan att väckas eller hållas vaken av "restless legs", tacksam över det sprattlande lilla livet inom mig, tacksam för solen som slösar sitt ljus idag. Tacksam över musiken som strömmar ur högtalarna och sveper in mig i lugn. Tacksam.

söndag 4 april 2010

Påsk och ljus

Jag älskar påsken. Den största, gladaste, finaste och märkligaste högtiden under året. Den tid då nytt liv spirar överallt och över hela världen hälsar kristna varandra med urgamla ord: "Kristus är uppstånden!"- "Ja, han är sannerligen uppstånden!". Vilket budskap fullt av liv och fröjd. Lättnad och glädje. Allt kommer att bli bra till slut.

fredag 2 april 2010

En dag i vecka 26 och två händelser

Igår hände två saker. Jag tror att jag fick en första sammandragning. Sådana ska komma och ge träning åt livmodern och massage åt babyn, har jag läst någonstans. Jag tror att ännu en funktion är att förbereda den blivande mamman. Plötsligt insåg jag att det här kommer att göra ont. Seriöst ont. Hittills har jag känt mig laddad inför tanken på förlossning, snarast lite nyfiken på denna unika erfarenhet, nu kröp det genast in lite mera allvar i bilden.

Den andra minnesvärda saken hände vid lunchen. En manlig kollega satt mitt emot mig vid bordet. Plötsligt såg han mig vänligt rakt in i ögonen och sade med eftertryck: "jag tror att du kommer att få en flicka, en frisk flicka!" Bara så där. Jag har inte pratat om Lillgullets kön på jobbet, även om många frågar. Jag har velat hålla det för mig själv och dessutom var det ju inte så säkert. Jag blev berörd av den där repliken. Det var nästan som om han verkligen hade vetat.