söndag 25 april 2010

På väg in i vecka 30

Var hos kosmetologen på ansiktsbehandling igår. Hon är underbar. När man går därifrån skimrar huden som aldrig förr och den omsorgsfulla massagen av ansikte, nacke och axlar gör att man känner sig ljuvligt ompysslad och mycket avslappnad.

I fredags träffade jag en kollegas söta, lilla nyföding och jag måste bara be om att få hålla den lilla. Hon var så liten och fin. I ett visst skede av graviditeten hade precis vartenda uns av min bebisfeber försvunnit och jag var inte det minsta intresserad av andras ungar, vilket var mycket överraskande för mig som alltid varit barnkär. Men nu... Man kan tydligen få babyfeber även om man har en i magen som snart ska därifrån! Jag kan inte se mig mätt på de små varelserna, som ju uppriktigt sagt oftast inte är så vackra och att hålla en i famnen får mig att smälta totalt och önska att tiden fram till juli skulle gå lite snabbare. Jag vill träffa mitt eget gullegryn! Jag hoppas bara att man inte är så insärjd i dimmor av trötthet att man inte orkar njuta av det fantastiska lilla livet sedan.

Jag har även läst en del intressanta böcker de senaste dagarna. Vill nämna två av dem här: Handbok för gravida, allt din doktor inte berättar, av Vicki Iovine och Lennart Nilssons klassiker Ett barn blir till. Den första rekommenderar jag som skrattframkallande läsning för varje gravid kvinna. Den andra fick mina tårar att rinna (särskilt när jag kom fram till förlossningskapitlet), inte på grund av sorg eller rädsla, utan för att det är så förunderligt och fantastiskt när en liten människa kommer till världen. Det är en otroligt vacker bok!

onsdag 21 april 2010

Oro

Just nu vill jag bara att graviditeten ska vara över. Jag blir så orolig för minsta lilla sak. Jag vill bara ha mitt barn i famnen och se och känna att allt är bra och som det ska vara. Idag på rådgivningsbesöket var SF-måttet igen mindre än det borde vara och dessutom hade jag minskat i vikt istället för att öka. Mera behövs inte för att all oro som ligger under ytan ska rusa upp i dimensioner större än de isländska askmolnen.

Oron som väcktes avslöjade också för mig hur jag är mån om att "vara som förr", pigg, effektiv, hurtig, glad och stark. Istället för att ge mig själv utrymme och tid att känna och uppleva graviditeten med alla sinnen håller jag farten och fliten uppe. Det gäller både hemma och på jobbet. Särskilt hemma. Det är bara att inse, jag fungerar fortfarande efter gamla mönster och sliter för att försäkra mig om kärlek.

Det bästa

Jag bär mitt barn med mig hela tiden. Inte bara i magen, utan också i mina tankar. Häromdagen kände jag starkt hur jag vill ge mitt lilla barn det allra bästa. Genast infinner sig då frågan: VAD är det bästa och HUR ska jag ge det till mitt barn?

tisdag 20 april 2010

Vecka 29 på gång

Tiden på tumanhand minskar. Inom kort kommer våra liv att förändras för alltid. Det känns bra, men lite pirrigt. I magen är det väldigt, väldigt aktivt och jag märker att en tillväxtfas är på gång eftersom magen spänner så fasligt hela tiden. Just nu sover jag bättre än på länge, det tackar jag för och tar emot med glädje. Hemorrojderna har minskat i omfång och ömhet även om de inte gett med sig helt (Tack, Jenny, för alsolsprittipset!!!). Det enda som inte tycks gå framåt för tillfället är Stora Röjningsprojektet här hemma.

onsdag 14 april 2010

Vecka 28

Jag längtar efter min lilla bebis. Vill hålla i henne/honom, vill vandra ut i vårsolen med en liten, vill se de söta små kläderna, som jag håller på och tvättar, komma till användning! Jag har vågat mig på att köpa några bedårande klänningar, men om de blir lämpliga för just vår bebis återstår att se. Det bubblar och sprattlar i magen nästan hela dagarna nu. Det ser för lustigt ut, som om magen levde ett alldeles eget liv.

lördag 10 april 2010

Tacksam

Tacksam över att ha sovit några hela nätter utan att väckas eller hållas vaken av "restless legs", tacksam över det sprattlande lilla livet inom mig, tacksam för solen som slösar sitt ljus idag. Tacksam över musiken som strömmar ur högtalarna och sveper in mig i lugn. Tacksam.

söndag 4 april 2010

Påsk och ljus

Jag älskar påsken. Den största, gladaste, finaste och märkligaste högtiden under året. Den tid då nytt liv spirar överallt och över hela världen hälsar kristna varandra med urgamla ord: "Kristus är uppstånden!"- "Ja, han är sannerligen uppstånden!". Vilket budskap fullt av liv och fröjd. Lättnad och glädje. Allt kommer att bli bra till slut.