Tusenfoting

Min babycountdownwidget här intill påstår så mycket. Bl.a. att det är minst 7 veckor kvar av ökande sprickfärdighet. Andra gånger föreslår den att bebisen mest sover i detta skede eller att rummet därinne minskar. Det där första måste jag väl bara tro på, fast jag inte är riktigt säker på hur det ska gå till i praktiken, men det sker ju utan min direkta inblandning så jag får väl bara försöka hänga på och följa magen dit den tar sig...
Men det där med att mest sova eller att rörelserna minskar för att det blir så trångt därinne gäller nog inte den här lilla bebisen! Den har aldrig hört talas om sånt, tycks det. Nej, nej, här är det dygnet runt aktivitet som gäller för tillfället och jag reflekterar seriöst över om det möjligen kan vara en tusenfoting därinne eftersom det sparkas i alla hörn av magen SAMTIDIGT.

Sprickfärdig, på väg mot vecka 33

Kommer jag att bli den första kvinnan i historien som spricker på grund av bebis i magen? Någon måste väl vara den första och just nu har jag en känsla av att jag ligger väldigt, väldigt nära till hands för detta rekord...

Morsdag

Morsdag idag och det är den första på många år som inte gör mig ledsen. Idag är jag bara lätt om hjärtat och innerligt tacksam över rörelserna som böljar av och an i magen.

Tänker på er som ännu väntar, kämpar, hoppas och längtar och förtvivlar ibland!!!!!

Mitt lilla barn

Mitt älskade barn, jag älskar att känna när du rör dig, bökar och sprattlar inom mig. Visst är det roligt att röra på sig och känna hur kroppen fungerar?! Snart, lilla du, ska du få lite mera utrymme för dina rörelser, men ännu måste vi vänta en tid. Före det kommer du faktiskt att få mindre utrymme att röra dig, men du är trygg och skyddad därinne. Väx och och må bra därinne, du lilla. Vi, här på utsidan, väntaroch längtar och gör vårt bästa för att vara förberedda när du kommer.

Sjukskriven

Äntligen. Tid att andas ut. Tid att tänka och känna, inte bara rusa, rusa, rusa omkring. Var på ultrat idag, men blev inte mycket klokare av det p.g.a. den primitiva maskinen och ovana läkaren, så hon skulle skicka en remiss till mödrapolikliniken och så får jag gå dit istället. Hade förstås helst sett att hon genast hade remitterat mig dit istället för denna rätt onödiga undersökning. Hon medgav själv att hon inte är så van och att mödrapoli knappast "godkänner" hennes ultraljudsmätningar. Det som var bra var att hon sjukskrev mig. Jag har varit väldigt trött på sistone, känslorna på ytan, och efter ett gräl som vi bara drev in i inatt, jag och min man, var jag i total obalans när vi kom in till läkaren. Det räckte med att jag såg henne för att tårarna skulle börja rinna. Sedan rann de mer eller mindre under hela besöket. Jag kunde helt enkelt inte hålla dem tillbaka. Jag måste till jobbet efter ultrat eftersom jag hade ett möte jag inte kunde vara borta från, men annars är jag nu alltså sjukskriven idag och nästa vecka. Det känns som en stor befrielse. Nästa vecka skulle ha varit väldigt krävande på jobbet och jag är så glad att jag slipper den stressen nu. Jag har inget emot lite stress i vanliga fall, upplever det oftast som stimulerande och ganska ofta tycker jag att jag har ett rätt så roligt jobb, men den senaste månaden har det varit lite för mycket av allt.

Mammalådan

I Finland får alla blivande mammor en låda, som man kanske kunde se som en slags första "survival kit", av Folkpensionsanstalten. Jag tycker i och för sig att babylåda vore ett mera passande namn eftersom största delen av innehållet är för den väntade bebisen. Där finns små bodysar, sparkbyxor, sockor, vantar, lakan, täcke, en uteoverall med tillhörande vadderade sockor, vantar och mössa och diverse andra klädesplagg, nagelsax, pyjamas, hårborste för litet huvud, infohäften om allt från parförhållande och barnskötsel till tygböljor och ammning. Ja, och några tygblöjor också. En ganska innehållsrik present med andra ord till den nya lilla medborgaren. Vår låda kom häromdagen och nu går tvättmaskinen på högvarv. Jag stod just och strök den första satsen små klädesplagg och log lite åt att det troligen är första och enda gången dessa kläder blir strukna. Däremellan blundade jag lite för ett par av klädesplaggen hade så fula färger. Det mesta i lådan är väldigt neutralt och okomplicerat, men ibland försöker någon pigga upp allt det neutrala, vita och beige, och just den här gången blev det kanske inte så lyckat...

Lådan i sig kan användas som säng den första tiden och har t.o.m. en färdig madrass. Så så går det till när man kommer till världen här i Finland.

Vecka 31

Det lär visst vara vecka 31 nu! Maken konstaterade i morse att magen börjar vara så stor att den tillväxt som sker inte syns så tydligt längre... Jag funderade ett ögonblick på att lägga mig på honom med hela min praktfulla mage och enorma bröst så att han skulle få känna på tyngden en stund, men kom fram till att det är för jobbigt att dels hasa sig fram till honom och sedan ta sig upp därifrån.

På fredag får jag se min lilla unge. Då får jag gå på ett extra ultra! Monsterläkaren var snäll förra veckan och erbjöd sig att ta sig en titt. Hon var dessutom inte alls så hårdhänt som senast efter att jag bett henne ta det försiktigt och hon bad t.o.m. om ursäkt för att det gjort så ont! Jag hoppas att Lillgullet skulle svänga sig så där lämpligt så att vi skulle få könet bekräftat, men det börjar ju vara lite ont om svängrum därinne nu så det är bara bonus ifall det skulle råka sig så.

För övrigt blev jag lite chockad när jag såg mig själv på fotona från London. Jag levde i den saliga tron att det bara var mittgärdet, typ mage och bröst, som blivit större, men ack så fel jag hade... Mina KINDER är hamsterrunda, mina höfter är bredare än någonsin och låren är ganska väl tilltagna de också... Men det var kinderna som var den största chocken. Ser jag faktiskt ut så där!???