om att längta efter barn, om att vara barnlös, om att göra IVF och de känslor och tankar som då väcks, om att få se ett plus på graviditetstestet och en växande mage...
onsdag 23 september 2009
Otålig
Precis nu blev jag helt gränslöst otålig. Det är så många veckor kvar av denna process.
Ja, tålamodet är väl ngt som tidvis definitivt tar slut i den här processen... hoppas att allt känns bra i alla fall! Jag följer dig med spänning för det blir nog långa metoden för oss också sen i oktober.
Känner med dig, allt är väldigt tålamodsprövande. Veckor, månader och år går väldigt fort i det stora hela, men i en sådan här process är det många långa dagar...
Vår IVF-historia:
Juni 2008, hormonstimulering med låg dos Puregon för att få fram så bra ägg som möjligt, resten skulle vi sköta själva.
April 2009, första "riktiga" behandlingen, enligt korta metoden, med 150 IE Puregon. Resultatet kan ni läsa om i bloggen.
Juni 2009, FET i normal menstruationscykel.
Augusti 2009, korta metoden igen, mot slutet höjdes Puregon-dosen till 225IE. Inga ägg befruktades.
Sepetember 2009, långa metoden ska påbörjas.
29.10.2009 under över alla under,för första gången i mitt 36-åriga liv får jag se det efterlängtade pluset på stickan.
Så känner jag också. Man blir så less periodvis. Tänk om vi kunde spola fram tiden ett par månader och ramla rakt in med varsitt plus.. :)
SvaraRaderaJa, tålamodet är väl ngt som tidvis definitivt tar slut i den här processen... hoppas att allt känns bra i alla fall! Jag följer dig med spänning för det blir nog långa metoden för oss också sen i oktober.
SvaraRaderaKanske det är karaktärsträning det hela egentligen handlar om?
SvaraRaderaKänner med dig, allt är väldigt tålamodsprövande. Veckor, månader och år går väldigt fort i det stora hela, men i en sådan här process är det många långa dagar...
SvaraRadera