om att längta efter barn, om att vara barnlös, om att göra IVF och de känslor och tankar som då väcks, om att få se ett plus på graviditetstestet och en växande mage...
onsdag 23 september 2009
Tacksam
Nyckeln är funnen och hemma! Min lättnad är lika stor som min oro var, det vill säga, jag är gråtfärdig, kallsvettig och knäsvag. Tack, tack, tack att den hittades av en vänlig och ärlig granne. Nu är allt väl igen.
Vår IVF-historia:
Juni 2008, hormonstimulering med låg dos Puregon för att få fram så bra ägg som möjligt, resten skulle vi sköta själva.
April 2009, första "riktiga" behandlingen, enligt korta metoden, med 150 IE Puregon. Resultatet kan ni läsa om i bloggen.
Juni 2009, FET i normal menstruationscykel.
Augusti 2009, korta metoden igen, mot slutet höjdes Puregon-dosen till 225IE. Inga ägg befruktades.
Sepetember 2009, långa metoden ska påbörjas.
29.10.2009 under över alla under,för första gången i mitt 36-åriga liv får jag se det efterlängtade pluset på stickan.
Gud vad skönt!!! Det är fruktansvärt att bli av med sina nycklar.
SvaraRaderaHar precis hittat hit till din blogg, håller tummarna för dig!!!!
Skönt att höra:o) Nycklar och plånbok är jädrigt jobbigt att tappa bort.
SvaraRaderaKram!
Åh vad skönt att du hittade den! Inte kul att tappa bort sånt där.
SvaraRaderaVälkommen Plusresan! Tack för tummarna! :)
SvaraRaderaInte sant, Jenny x 2?!
Pärla - ja, det är lite knepigt att ha ett vanligt namn (samtidigt som det är skönt när man vill bara anonym i sitt barnlängtansbloggande)...
SvaraRadera