Väntan

Det kan inte hjälpas. Det ÄR spännande, även om jag försöker hålla spänning och förväntningar under kontroll. Jag är inte heller lika öm och svullen den här gången, kanske för att det är färre ägg och några är lite mindre. Om detta är positivt eller negativt återstår att se. Hursomhelst så tänker jag att det blir som det blir även denna gång och det är utanför min kontroll, alltså är det bästa kanske att luta sig tillbaka och lita på att allt kommer att bli så som det ska bli. Om det inte blir ett barn så har jag i alla fall klarat av ännu en behandling och är närmare den slutliga bearbetningsprocessen. Tills dess är det ännu ett okänt antal överföringar som väntar.

Äggplockning

Oron (nästan ångesten) som föregick äggplockningen var värre än själva ingreppet. Vi blev emottagna av en mjuk och kompetent sköterska och fick vänta en stund i ett vilorum. Jag fick en antiinflammatorisk och smärtstillande suppositorie och så vad det min tur att kliva in i åtgärdsrummet där läkaren väntade. Rummet var mörkt och trångt och det var samma läkare som jag träffade på det första ultraljudet och som jag inte tyckte om då. Den här gången fungerade personkemin lite bättre. Jag lade mig i gynstolen med benen spretande och var så spänd att jag inte kunde låta bli att darra lite. Sköterskan, en annan än den emottagande, gav mig intravenös smärtstillande och lugnande medicin som hade omedelbar verkan. Det var en lustig känsla av yrsel och lätthet och när jag försökte prata lät rösten så konstig, åtminstone i mina egna öron. Själva ingreppet gick rätt snabbt och det gjorde bara lite ont, men inget som var oöverkomligt eller långvarigt.
Efteråt mådde jag alldeles utmärkt, men kände mig trött resten av dagen och sov lite extra.

8 ägg fick vi som skörd. Imorgon får vi veta om befruktningen lyckats och då är det också dags för återinsättningen. Annars mår jag bra idag, har inte behövt ta någon värkmedicin efter ingreppet och jag njuter alldeles ofantligt av att få vara sjukskriven och hemma. Jag har varit trött och spänd de senaste veckorna och det känns så skönt att nu ha möjlighet att vila ut.