Sömnproblem

Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle bli problem med sömnen redan i detta skede, men den här veckan har varit eländig när det gäller att sova gott om nätterna. Problemet är att jag MÅSTE upp och kissa en gång varje natt och nu har jag börjat få problem med att somna om efteråt. Jag har försökt låta bli att dricka flera timmar före läggdags, men det hjälper inte, jag måste ändå upp. Har i halvt sovande tillstånd försökt motstå impulsen några nätter, men börjar bara drömma drömmar om att jag i ren panik letar efter en toalett...

En annan orsak till sömnproblemen är värk och spänningar i rygg, nacke och axlar. Jag var på massage i går och det kändes minsann efteråt. Just nu sitter jag här med en elektrisk värmefilt och känner mig som en gammal frusen tant. Min kropp är gjord för att ströva omkring på en ljus, varm och vänlig strand under en sol som slösar med sin värme och januari-mars är de värsta månader jag vet, också när vintern är så vacker som i år. Så många månader innan världen är grön igen och så många månader av mörker och kyla bakom.

Vecka 15+1

Jag försöker ta vara på att bebisleveranstiden är ganska lång och njuta av allt möjligt sådant som kanske är svårare att ta sig för sedan när man har en liten som kommer i första hand, som t.ex. timtals av shopping och strövtåg på stan. Jag försöker tänka på och intressera mig för annat, men faktum är att detta är som en förälskelse: jag är uppfylld av tanken på den lilla/lille i magen. Hela tiden.

Vecka 14+4

Vi köpte barnvagn igår! Röd och grann är den och vi valde en modell som är så lättviktig som möjligt, men ändå stabil och trygg. Nu väntar den bara på ett sött litet barn... Kunde inte låta bli att lägga det underbara, vita, långhåriga fårskinnet, som vi fick i julklapp, i liften bara för att njuta av synen en stund. Det såg så ombonat, varmt och mjukt ut. Sedan klappade jag mig på magen och uppmanade lillungen att växa till sig därinne. Nåja, alltför stor behöver ju han/hon inte bli, ungen ska ju ut också...

Någon kanske kan tycka att vi är väldigt tidigt ute med barnvgansinköp, men efter vecka 12 har vi helt struntat i alla tankar på att något skulle kunna hända och verkligen slappnat av och planerat för fullt. Barnvagnsvalet är förresten en process i sig! Det finns så många att välja på och som förstagångsförälder vet man ju inte riktigt hur behoven kommer att se ut, så vi har surfat, diskuterat, klämt, känt, vecklat ihop, vecklat ut och dragit runt en massa olika modeller i olika butiker tills vi nästan började känna oss som alla barnvagnsbutikers skräck. :)

Jag har berättat om graviditeten bara för en enda person på jobbet ännu. De övriga kommer snart att börja märka det hursomhelst, men det var lite extra roligt att dela nyheten med just denna kollega. Hon satt och kollade tidningens annonser med nyfödda, det var bara vi i kafferummet och då beslöt jag mig för att passa på och sade, nästan så där i förbifarten, med lätt ton: "om allt går väl kommer vi också att finnas där i sommar". Hon blev alldeles tyst en stund och man riktigt såg hur hon tänkte efter vad det där egentligen betydde och så sken hon upp, fick tårar i ögonen och gav mig en stor och varm kram. Jag blir själv lika glad och rörd varje gång jag berättar om bebisen och ser hur någon annan blir så uppriktigt och uppsluppet glad för vår skull.

Jag ryms fortfarande utan problem i alla mina vanliga kläder, men jag har fått en del mammakläder till låns. Ett enda av dessa plagg, ett par jeans, är snyggt. Resten är stora som hus...

Vecka 13+3

Gott nytt år på er alla!

Jag är bara så lycklig. Det är så skönt att vara ledig från jobbet och det är också skönt att vara hemma igen efter att ha firat julen på annan ort tillsammans med min familj. Magen har börjat synas lite mera, särskilt om jag just har ätit. Det spänner riktigt ordentligt när jag är mätt och jag tycker inte längre om att sitta hopkrupen så att magen kläms, vilket jag annars ofta har gjort. Jag har köpt en fin liten bok/ett album om vår väntan och babyns första år och skrev de första raderna i den idag. Det känns högtidligt.

I min mage växer en liten människa till och det är inte bara armar, ben, tår, naglar och inre organ som bildas. Det bildas också en egen, unik liten människa, med egen vilja, egna behov, egna talanger, egna drömmar, en egen röst och eget fingeravtryck. Han eller hon kommer att ha en alldeles egen väg att gå och vi ska få följa med en bit på den. Det är så spännande och stort.

Jul

Till vår lillunge

Du ligger därinne och sprattlar ibland,
fast jag inte ännu kan känna det.
Jag kan bara se att något har hänt med min mage.
Den första julen du finns, fast du inte sett världen än,
är den vackraste vita på många år.
Jag lägger handen på min mage varje morgon när jag vaknar
och är så glad att du finns där.

Vecka 11+1

Vår lillunge vinkade åt oss igår! Man kunde urskilja fem pyttepyttesmå fingrar på handen som viftade. Benen sparkade och han (barnmorskan trodde att det var en han, fast det är för tidigt att säga säkert) svängde och snurrade. För varje ultra känns det allt mera fantastiskt. Jag kände mig lycklig hela dagen igår, det blir så mycket mera verkligt nu när det där krypet därinne börjar anta mänskligare former! Jag blir lika tagen varje gång jag ser bebisen röra sig. Det blir på något sätt så verkligt och levande att det är människa i vardande just när den där handen viftar eller man ser benen sparka och ryggen kröka sig.

Nacksvullnaden var precis som den skulle vara och näsbenet var tydligt och väldigt synligt, vilket också lär ha betydelse när man bedömer om barnet är friskt. Min man, som har en rätt stor näsa, vilken han bär med stolthet, pratade sedan om bebisens näsa en stor del av kvällen... :)

Drömde fruktansvärda drömmar hela natten. Aldrig haft liknande våldsamma drömmar förr. Det lär höra till graviditeten, men inte ens de hemska drömmarna dämpar den glädje jag känner just nu. Varm, stark och stor fyller den mig och gör stegen lätta och tankarna ljusa, trots att jag är trött och längtar enormt efter julledigheten. Det är MYCKET trögt att ta sig upp på morgnarna nu.

Vecka 10+6

Sitter på jobbet och låter mig omslutas av julmusik från nätet medan jag febrilt försöker få mig att vakna upp till en ny vecka. Fem dagar kvar till julledigheten. Känns som en och en halv evighet. Känner ett lätt illamående och är trött efter helgens oregelbundna sömn.

Imorgon ska få vi se en glimt av Lilla Fröet/Esmeralda/Bullen igen. Det är dags för ultraljudsscreeningen, den som eventuellt kan avslöja om vårt barn har Downs syndrom.