8 år sedan
tisdag 24 augusti 2010
Underbarn
Dansade omkring i vardagsrummet med en trött, liten Lina i famnen idag och kom att tänka på ordet "underbarn". Ett ord som används om barn med specialbegåvningar, men egentligen, egentligen så är varje litet barn ett underbarn. Min dotter är definitivt det, med eller utan speciella begåvningar och jag tycker att alla barn är det, med eller utan IVF som start.
lördag 14 augusti 2010
Torrkok..
Ikväll glömde jag bort kastrullen på spisen. Den där nappen kokade så att den skulle bli ren och fin igen... Jag som aldrig trott på det där med den så kallade ammningshjärnan!
Mjölktillverkningen accelererar
Jag skulle skriva att jag upplevt några dagar av mera krävande moderskap, men efter att just ha suttit på huk framför min dotter, som LOG OCH "PRATADE" med mig, är det som om det inte alls varit så krävande ändå. Vad gör det att man ammar från kl. 15.30-23tiden om man dagen efter belönas med flera strålande leenden och småprat som alldeles tydligt är medvetna?! Och nej, tidpunkterna från gårdagens ammningsmaraton är inte överdrivna med en enda minut. De längsta pauserna varade 30 minuter och var två till antalet. I övrigt var det bara några minuter här och där innan det var dags igen. Det är tydligen dags att öka mjölkproduktionen så att min lilla raketväxande baby får det hon ska ha. Hon tycks ha ökat behov av både mat och närhet just nu och har varit en riktig famnflicka de senaste dagarna. På rådgivningsbesöket i onsdags vägde hon redan 4380 gram, men den största förändringen kanske ändå är den ökade medvetenheten i blicken och det tydliga kontaktsökandet. Allt är ändå inte idel leenden, hon har skrikit en hel del också, ett genomträngande skrik ackompanjerat av vilt fäktande armar och ben. Om det är växtvärk eller magknip som är orsaken är svårt att säga.
onsdag 11 augusti 2010
fredag 6 augusti 2010
Moderskap
Jag tycker det här med att ha en liten baby bara blir bättre och bättre ju mera jag slappnar av, blir säkrare och lär känna min dotter och hennes olika uttryck. Hon är ljuvlig hela hon. Jag njuter också av all den positiva uppmärksamhet man får ute bland folk när man kommer med en så liten människa i famnen. Särskilt äldre kvinnor kan inte låta bli att prata med Lina och helst vill de röra vid henne också och jag ser på dem att de minns sina egna skimrande ögonblick med de egna barnens första tider. Man kan nästan se minnena flimra förbi i deras ansikten... Den första, omtumlande, svårbeskrivliga känslan när babyn slutligen slinker ut ur en och plötsligt ligger där på magen, de första dagarna då man inte kan upphöra att förundras över det fjuniga, mjuka dunhåret, de små händerna, minerna- ja, allt som är så fantastiskt. Sedan föreställer jag mig att de minns olika saker från barnets/barnens uppväxt blandat med minnen om känslor och upplevelser som moderskapet väckte. Jag märker att jag själv också ser på gravida kvinnor och små barn på ett annat sätt nu. Jag har alltid sett det som något fint och värdefullt, men nu känner jag en ny sorts ömhet gentemot dem som väntar och de som just har fött och mot barnen. Det är som om det där värdet man redan tidigare anade har fått ett nytt djup, en ny tyngd, nu när man är uppfylld av den kärlek som ens egen lilla har väckt till liv.
onsdag 4 augusti 2010
Uppdatering
Jag funderar på att avsluta min blogg, men har inte kunnat bestämma mig. Den fyller inte på samma sätt ett behov längre och att läsa om tusen små framsteg hos vår lilla skulle vara intressant mest för nära och kära. Samtidigt tycker jag om att skriva och blogg-gemenskapen har verkligen varit hjärtevärmande! Jag låter saken bero än så länge och ser hur det blir...
Vår lilla Lina växer kännbart. Idag på rådgivningen var hon redan över fyra kilo, men så äter hon också ofta. Väldigt ofta... Och nu tror jag bestämt att det är dags igen. Jag hör det kännspaka lilla gnyendet som är ett tecken på att sömnen börjar släppa sitt grepp om min sköna.
Vår lilla Lina växer kännbart. Idag på rådgivningen var hon redan över fyra kilo, men så äter hon också ofta. Väldigt ofta... Och nu tror jag bestämt att det är dags igen. Jag hör det kännspaka lilla gnyendet som är ett tecken på att sömnen börjar släppa sitt grepp om min sköna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)