söndag 21 februari 2010

Kort och gott

Allt jag hinner skriva nu är att jag har haft en välsignat skön spa-helg tillsammans med en kär vän och att jag och maken ska tidigt upp på morgonnatten för flyget till skyfallshärjade Madeira går tidigt i morgon bitti.

onsdag 17 februari 2010

Dagens leende

Det finns mycket att vara tacksam för:
  • En noshörningspenis är 60 cm lång.
  • En myggpenis är 1/4 mm lång.
  • Bönsyrsehonan måste bita av hanens huvud under parningsakten.
  • Elefanthonor är gravida i två år.
  • Många djurarter föder ett dussin eller fler ungar på en gång.

(Kopierat från babycenter.se som skickar info om min växande mage varje vecka)

20+1

Idag var det dags för rådgivningsbesök igen. Jag har faktiskt börjat se fram emot dessa besök, det känns tryggt att någon kollar upp hur allting utvecklar sig. Kände att jag fick förståelse för mina känslomässiga reaktioner på sista tiden. Hälsovårdaren menade att det är vanligt att man i de här skedet börjar våga slappna av och då kommer olika känslor fram som kanske hölls i bakgrunden under de första månadernas eufori. I vårt fall finns det ju dessutom en del känslor från IVF-behandlingstiden på lager.

Vikten (min alltså... :)) har ökat i lagom mängd, medan hemoglobinet har sjunkit, så det blir lite järnintag här framöver. Vår lilla i magen tycks vara en riktigt dansant typ, hon bara gled hit och dit när dopplern sattes på och man hörde mera skrapljud av alla rörelser än ett litet, piggt hjärta. Fortfarande är jag tveksam till om jag känner rörelserna, de är i så fall väldigt lätta och flyktiga, men så är ju det lilla livet inte så stort ännu heller.

Jag är trött, men lugnare och mera harmonisk igen.

söndag 14 februari 2010

Orostankar

Det går så snabbt, det går lite för enkelt och varje gång lika omärkligt tills jag plötsligt igen befinner mig i en orostankarnas rundgång. Oro över föräldraskapets utmaningar, oro över olösta knutar i förhållandet, tankar som målar upp potentiella framtida problem på flera plan, ja, fantasin är påhittig när det gäller att hitta sådant man kan oroa sig för. Alla dessa orostankar, mer eller mindre välgrundade, tränger undan glädjen och förväntan. Får mig att hålla tillbaka, hålla inne, hålla undan drömmar, planer och förhoppningar, istället för att jag till fullo skulle njuta av denna unika tid och den otroligt vackra magen som växer lite dag för dag. Och så börjar jag oroa mig över hur all denna oro ska påverka det lilla livet i magen...

Det är ungefär i det skedet som jag inser att jag behöver byta tankespår. Idag jumppade jag till en uppmuntrande DVD för blivande mammor och märkte hur oron sätter sina konkreta spår i musklerna också. Jag känner att jag behöver lugna ner min oro, byta fokus och att jag även skulle behöva dela allt det positiva lite mera med människor i min närhet. Framförallt med min man. En del kommentarer från honom om livet som förälder har gjort mig ledsen och försvarsberedd och fått mina förväntningar och min glädje att krympa och tappa luft under vingarna. Processen att bli förälder kommer kanske att kräva mera av honom och gör det kanske delvis redan. Det är svårt för mig att inte påverkas av det.

Jag ber om frid.

onsdag 10 februari 2010

IVF-bloggar

Nu har jag också lagt till mig på IVF-bloggarnas länklista! En mycket bra idé, Jannica!

Vecka 20!!!

Uppmärksamma läsare noterar att en vecka gick oväntat hastigt här och att jag nu är i vecka 20 och inte 19... :) Efter ultrat idag bestämdes det så! Och vet ni, det ser ut som om vi har en liten FLICKA på kommande!!!!!!

Det var underbart att se den lilla idag igen. Och så hon trampade vatten, viftade med händerna och rörde sig därinne! Fantastiskt! Det är så obeskrivligt skönt att få se sin baby på skärm, när jag inte ännu med säkerhet kan känna rörelserna. Moderkakan ligger i framvägg så det gör att jag kanske får vänta lite till innan det känns riktigt tydligt.

Jag är så glad.

tisdag 9 februari 2010

Vecka 19+0

Jag är visserligen känslig, men jag är också en väldigt samlad person, som ofta bearbetar mina inre processer i tysthet. Därför är jag lite förvånad över de senaste dagarnas känslosamhet. Igår grät jag för att mammas röst i telefonen lät så trött, för att min man kom med en kommentar som sårade mig, och riktigt ordentligt för flera andra saker senare på kvällen. Men jag tror på tårarnas välgörande inverkan och därför gör det inget att mina ögon är svullna idag på jobbet.