Lite nervöst

Nu börjar jag nästan bli en aning nervös. Ok, jag har samma saltsug som jag alltid har dagarna före mens, men annars så känner jag inte av något, vilket jag ändå brukar göra. Det skulle ju kunna vara ett gott tecken. Men så inser jag att jag inte ska förivra mig utan bara ta det lugnt. Tids nog visar det sig om vi också har en liten sjua på tillväxt eller om även denna månad ska blödas ut.

Mensen borde börja på fredag, men har varit försenad ganska ofta det senaste halvåret. Testdag har jag på tisdag. Om mensen inte har börjat före det tänker jag köpa testet på måndag då vi igen kommer att vara i stan. Annars är vi mest ute på vår sommarstuga just nu och därifrån är det långt till alla apotek och butiker. För att inte tala om internet...

"Onni"

På apoteket fanns det ett graviditetstest med namnet "Onni" (=lycka). Det kändes som ett hån. Jag valde ett annat test, det som såg allra tråkigast och mest kliniskt ut. Inga blommor, rosa färger eller annat "tjafs". Visst, i den bästa av världar skulle varje gång man köper ett test vara en rosaskimrande, lycklig händelse, men vi lever ju definitivt inte i den bästa av världar. De som får se två streck istället för ett på stickan, känner ju inte heller alltid nödvändigtvis glädje och förväntan. Det kan lika gärna vara ilska, rädsla, besvikelse eller djup ånger.

Kvinnan som stod i kassan var ung, vacker - och gravid. En fint rundad liten mage hade hon och hon tog emot mitt test med ett leende. Jag kunde inte titta på henne.

På Facebook idag kuttrar några av mina vänner förtjust över underbara, nyfödda babysar. Jag står inte ut med det. Jag är utanför. Jag är ofruktsam. Min livsdröm vill inte bli till.