Ruvardag 5

"Vid behandling med Crinone kan, hos vissa patienter, reaktionsförmågan nedsättas. Försiktighet bör därför iakttas när skärpt uppmärksamhet krävs"...

Så står det så förmanande i mitt Crinonepaket. Igår gick jag rakt i en stolpe, plötsligt stod den bara där (eller vid närmare eftertanke så var det kanske så att den t.o.m. hoppade på mig....;)) och kändes väldigt hård mot min näsa och överläpp. Under dagens lopp hade jag också lyckats tappa en massa saker i golvet, de bara rann ur mina händer som om de hade en egen vilja, men priset togs kanske när jag i butiken gick rakt genom kassan utan att betala...Som tur var stod min man vid ändan av kassabandet och plockade inköpen i kassarna så han kallade mig tillbaka till denna värld. :) Jag behöver tydligen iaktta större försiktighet så där i största allmänhet jag, så förvirrad blir jag av alla dessa hormoner!

Annars känner jag att äggstockarna har lugnat sig nu. Jag känner inget av dem mer. Har haft lite illamående av och till efter äggplocket, men det verkar också ha gett med sig nu under dagen. Brösten ömmar och jag sover fortfarande lite dåligt, men i övrigt verkar kroppen väldigt mycket som vanligt. Känns ganska mycket som före mens, eftersom jag känner saltsug och svettas. Men jag tänker inte ta ut vare sig det ena eller det andra i förskott. Jag tänker så gott som hela tiden på vårt lilla frö och väntar otåligt på att dagarna ska gå, samtidigt som jag är rädd för hur det ska bli om det inte blir det resultat vi hoppas på. Funderar också nästan varje dag på om jag ska tjuvtesta eller inte, men har inte bestämt mig än.

Tack!

Jag blir rörd av att läsa era kommentarer och den varma sympati som finns mellan raderna!

Nu i helgen har jag haft en ljuvlig 10-årig liten vän på besök. Det var en bra distraktion från tankar som annars troligen hade snurrat. Har lite ont i äggstockarna fortfarande, det känns mera och längre än förra gången, men snart måste det väl upphöra. Läkaren sa att blödningen kanske börjar tidigare nu, eftersom vi kom överens om att jag inte behöver ta Crinonen. Först föreslog hon att jag skulle ta dem i 10 dagar, men jag protesterade ganska bestämt eftersom jag tyckte att det skulle ha känts totalt bortkastat samt att jag blev väldigt nere av dem senast. De är också rätt dyra så läkaren höll med om att jag kan spara dem till nästa omgång istället.

Dag 30

Nu, mina vänner, börjar det här bli väldigt, väldigt spännande. Idag är dag 30 och ingen mens. Imorgon tänker jag testa. En dag hit eller dit kan inte spela så stor roll.

Jag har några riktigt olidliga dagar bakom mig. PMS och Crinone i en salig röra och emotionellt kaos (eller hormonellt)... Hursomhelst så har jag varit full av oro, irritation, förtvivlan och osäkerhet. Den där sortens osäkerhet som bara ropar: "älska mig!". Min man har också några olidliga dagar bakom sig. Gamla konflikter har blivit som nya. Negativa och kritiska tankar har snurrat. Områden av obalans mellan oss har aktualiserats. Puh, vilka jobbiga dagar. Idag är jag av någon osak lugnare igen, men mycket spänd på hur det ska bli med vårt lilla frö.

Tänker också mycket på det andra lilla fröet. Det som inte blev insatt, som delat sig bara fem gånger. Det som kunde ha blivit insatt tillsammans med det sjucelliga fröet. Det känns för stort att ha makt att besluta att man tar det ena fröet, men inte båda.

Lägesrapport

Dagarna går, förkylningen består. Den trivs och frodas och livet är ett hav av näsdukar, halspastiller och paracetamol. Hoppas att det är något annat också som trivs och växer och frodas och inte låter sig störas av feber och annat strunt. Insåg igår att man inte får använda vanlig nässpray när/om man är gravid och jag vill inte ta några risker så jag satte snällt tillbaka flaskan i skåpet, men med en djup suck. Jag har en nästäppa som heter duga och jag får alltid en känsla av långsam, men säker kvävning av sånt.

Från magen känns ingenting. Inget alls. Jag tar mina Crinone varje kväll och märker inte något av dem heller.