Ruvardag 5

"Vid behandling med Crinone kan, hos vissa patienter, reaktionsförmågan nedsättas. Försiktighet bör därför iakttas när skärpt uppmärksamhet krävs"...

Så står det så förmanande i mitt Crinonepaket. Igår gick jag rakt i en stolpe, plötsligt stod den bara där (eller vid närmare eftertanke så var det kanske så att den t.o.m. hoppade på mig....;)) och kändes väldigt hård mot min näsa och överläpp. Under dagens lopp hade jag också lyckats tappa en massa saker i golvet, de bara rann ur mina händer som om de hade en egen vilja, men priset togs kanske när jag i butiken gick rakt genom kassan utan att betala...Som tur var stod min man vid ändan av kassabandet och plockade inköpen i kassarna så han kallade mig tillbaka till denna värld. :) Jag behöver tydligen iaktta större försiktighet så där i största allmänhet jag, så förvirrad blir jag av alla dessa hormoner!

Annars känner jag att äggstockarna har lugnat sig nu. Jag känner inget av dem mer. Har haft lite illamående av och till efter äggplocket, men det verkar också ha gett med sig nu under dagen. Brösten ömmar och jag sover fortfarande lite dåligt, men i övrigt verkar kroppen väldigt mycket som vanligt. Känns ganska mycket som före mens, eftersom jag känner saltsug och svettas. Men jag tänker inte ta ut vare sig det ena eller det andra i förskott. Jag tänker så gott som hela tiden på vårt lilla frö och väntar otåligt på att dagarna ska gå, samtidigt som jag är rädd för hur det ska bli om det inte blir det resultat vi hoppas på. Funderar också nästan varje dag på om jag ska tjuvtesta eller inte, men har inte bestämt mig än.

Dag 30

Nu, mina vänner, börjar det här bli väldigt, väldigt spännande. Idag är dag 30 och ingen mens. Imorgon tänker jag testa. En dag hit eller dit kan inte spela så stor roll.

Jag har några riktigt olidliga dagar bakom mig. PMS och Crinone i en salig röra och emotionellt kaos (eller hormonellt)... Hursomhelst så har jag varit full av oro, irritation, förtvivlan och osäkerhet. Den där sortens osäkerhet som bara ropar: "älska mig!". Min man har också några olidliga dagar bakom sig. Gamla konflikter har blivit som nya. Negativa och kritiska tankar har snurrat. Områden av obalans mellan oss har aktualiserats. Puh, vilka jobbiga dagar. Idag är jag av någon osak lugnare igen, men mycket spänd på hur det ska bli med vårt lilla frö.

Tänker också mycket på det andra lilla fröet. Det som inte blev insatt, som delat sig bara fem gånger. Det som kunde ha blivit insatt tillsammans med det sjucelliga fröet. Det känns för stort att ha makt att besluta att man tar det ena fröet, men inte båda.