Återkomst

Min långa (och fortgående) bloggpaus beror inte på att jag har grävt ner mig i sorg och bedrövelse efter det oönskade resultatet av vår FET. Jag har bara haft väldigt dålig tillgång till dator och internet, vilket kanske i och för sig kan vara riktigt hälsosamt. Återkommer om en vecka eller så då den vanliga vardagen och jobbet börjar igen.

Nej

Nej. Det blev inget. Fröet rotade sig inte. De första spåren av mens och ett negativt test är tydliga nog för att ta kål på förhoppningarna.

Känns bara lite grymt att mensen är försenad en sådan här månad när hoppet är förstärkt.

Dag 30

Nu, mina vänner, börjar det här bli väldigt, väldigt spännande. Idag är dag 30 och ingen mens. Imorgon tänker jag testa. En dag hit eller dit kan inte spela så stor roll.

Jag har några riktigt olidliga dagar bakom mig. PMS och Crinone i en salig röra och emotionellt kaos (eller hormonellt)... Hursomhelst så har jag varit full av oro, irritation, förtvivlan och osäkerhet. Den där sortens osäkerhet som bara ropar: "älska mig!". Min man har också några olidliga dagar bakom sig. Gamla konflikter har blivit som nya. Negativa och kritiska tankar har snurrat. Områden av obalans mellan oss har aktualiserats. Puh, vilka jobbiga dagar. Idag är jag av någon osak lugnare igen, men mycket spänd på hur det ska bli med vårt lilla frö.

Tänker också mycket på det andra lilla fröet. Det som inte blev insatt, som delat sig bara fem gånger. Det som kunde ha blivit insatt tillsammans med det sjucelliga fröet. Det känns för stort att ha makt att besluta att man tar det ena fröet, men inte båda.

Lite nervöst

Nu börjar jag nästan bli en aning nervös. Ok, jag har samma saltsug som jag alltid har dagarna före mens, men annars så känner jag inte av något, vilket jag ändå brukar göra. Det skulle ju kunna vara ett gott tecken. Men så inser jag att jag inte ska förivra mig utan bara ta det lugnt. Tids nog visar det sig om vi också har en liten sjua på tillväxt eller om även denna månad ska blödas ut.

Mensen borde börja på fredag, men har varit försenad ganska ofta det senaste halvåret. Testdag har jag på tisdag. Om mensen inte har börjat före det tänker jag köpa testet på måndag då vi igen kommer att vara i stan. Annars är vi mest ute på vår sommarstuga just nu och därifrån är det långt till alla apotek och butiker. För att inte tala om internet...

En vecka

Idag är det exakt en vecka sedan återföringen. Känner fortfarande inte ett dyft. Inga menssymptom heller. Möjligen lite depressiva tendenser då och då, men inte värre än vanligt... ;)

Dag 4 efter FET

Känner ingenting speciellt. Inte för att jag känner efter, men ändå...

FET

Ett sjucelligt embryo är inplacerat i min livmoder med mycken möda och stort besvär. Även denna gång hade läkaren mycket svårt att få katetern ända fram in i livmodern. Det gjorde ont och jag kände mig ensam och utelämnad där jag låg medan läkaren, två sjukskötare och en laborant stod omkring mig. Läkaren och sjukskötarna slet med katetern och laboranten stod beredd med sprutan innehållande embryot. Min man var inte med denna gång. Det hade känts bättre om han hade hållit min hand.

Just nu tänker jag: aldrig mer. Det här känns så onaturligt och jobbigt.