Förundran

Sitter här med min lilla skatt i famnen. Hennes ljusa fjunhår är lite rufsigt ovanför ena örat. Hon gnyr lite och ögonlocken är tunga. Jag är så innerligt tacksam att jag får uppleva detta.

Kvinnor

Idag har jag saknat ett mera kollektivt samhälle, ett sådant där man skulle leva närmare varandra. Jag saknar tryggheten det skulle ge att ha andra mammor omkring sig. Sådana som varit mamma många gånger, som har äldre barn, sådana som är lika nya som jag, ja, alla varianter... Jag saknar den så kallade "tysta kunskap", som skulle förmedlas helt automatiskt och naturligt i en sådan gemenskap.
Min man är underbar på många sätt, men just nu längtar jag efter kvinnogemenskap. Jag är överhuvudtaget lite överraskad över att jag känt och känner mig så osäker. Jag trodde att det skulle kännas mera vant (jag har ändå tidvis jobbat med mycket små barn), mera instinktivt och omedelbart, men det gör det inte.

Smekmånad

Jag är lycklig, men jag hinner inte blogga så mycket. Jag slösar kärlek över min lilla rosenknopp och är djupt tacksam över att hon äntligen är hos oss. Förlossningen har redan bleknat i mitt minne och jag drömmer redan om att "göra det igen"...
Jag blir olycklig när hon gråter och känner ofta stor osäkerhet, men samtidigt känner jag mig djupt tillfredsställd, som om jag äntligen gjorde det jag är här för att göra.

Översvämmning i hjärtat

Nybliven mamma,
osäkerhet.
Nybliven mamma,
glädjen som överträffar förväntningarna.
Nybliven mamma,
mjukare än mjukt i hjärtat.
Nybliven mamma,
världen är så stor.
Nybliven mamma,
kom, mitt lilla barn,
vila hos mig.

Hemma

Tillåt mig presentera medelpunkten i vår tillvaro just nu, min lilla skatt, min lilla sparvunge, vår egen dotter!

Framme!

Nu är hon här! Klockan 23.15 igår kväll gled 2816 gram och 45 cm ljuvhet ut till stora världen. Min man var ett fantastiskt stöd under hela förlossningen och nu är vi så lyckliga och glada.