Söt sömn

Tack, gode Gud, vi sov mycket bättre förra natten. Ammning kl.22, 01 och 06!!!!! Kanske Panadolen jag gav på kvällen gjorde susen eller så var det helt enkelt bara dags för en bättre natt. Idag har Lina varit på sitt soligaste humör och ikväll fick hon göra bekantskap med bananmos. Succé!

Läget

Efter en riktigt bedrövlig gårdag och en ganska eländig natt konstaterar jag att kvällsgröt sent på kvällen och egen säng tycks göra varken till eller från för Linas del, medan bådadera försämrar läget för min del. Gårdagen var bottennappet av alla dagar hittills. Jag var så trött och ur balans. Mina tårar strömmade i takt med Linas. Jag hoppas på en bättre dag idag.

Ny morgon

Min bebis har blivit en sådan nattmarodör att jag, efter de två senaste nätterna, tycker att tre timmar mellan målen låter rent lyxigt... Jag tror det är magen som krånglar.

Trött

Min trötthet kommer ofta stötvis. Det går bra och det går bra, tills jag plötsligt är matt av trötthet. Sallad är, by the way, tydligen olämplig mat för en ammande mamma, åtminstone om bebisen har känslig mage. Jag och Lina var på mammabarnträff igår och jag njöt friskt av salladen som serverades, med påföljden att Lina pruttade och gnällde kvällen lång och sov oroligt hela natten. Men även en vanlig natt äter hon fortfarande med tre timmars mellanrum och oftare mot morgonen. Hon är förresten väldigt punktlig. Det är nästan på minuten tre timmar mellan målen just nu. Jag tycker det är för ofta när det gäller nätterna och fick medhåll på rådgivningen idag, men särskilt konkreta råd om vad man kan göra åt saken följde tyvärr inte med. Jag funderar på att sluta samsova om det skulle hjälpa. Jag funderar på att börja med smakisar eller kvällsgröt ifall det skulle ge mera mättnadskänsla. Och så borde jag lägga mig tidigare om kvällarna...

Vemodstankar

De senaste två dagarna har jag för första gången känt ett behov av lite distans till Lina. Det är en aning vemodigt att konstatera det. Det går inte att hålla fast de skimrande ögonblicken, babydoften, den lena huden, litenheten i hennes hand, närheten mellan oss - allt detta är föränderligt, så som allt som lever är. Vetskapen om att jag kanske aldrig får uppleva det här skedet igen (ja, jag får ju aldrig uppleva det just så här med just denna lilla människa igen, men kanske inte heller med en annan liten en) väcker sorg och vemod, nästan innan ögonblicket är förbi. Jag har varit borta från Lina bara två gånger ännu på dessa snart fem månader. Jag tror att det skulle vara dags för mig att få mera luft. Kanske det också skulle göra gott för Lina. Och för Linas pappa.

Mjölk

Idag var det dags för allergitestning för vår lilla skrutt. Och ser man på, redan efter 1ml mjölk var hon rödprickig både i ansiktet och på magen. Pricktestet på armarna (för nötter, soja, ägg, pollen, osv) var däremot negativt, men det är inte helt tillförlitligt ännu i den här åldern. Det kändes skönt att få åtminstone en så klar och tydlig orsak till Linas plågor. Jag fortsätter alltså min mjölkfria tillvaro och drömmer om framtiden när jag igen kan äta smör, ost och annat gott. Jag vill ändå fortsätta amma några månader till, det är en kort tid i ett längre perspektiv, och det känns så gott i hjärtat när jag ser ner på min lilla dotter vid bröstet och känner hennes små händer buffa på mig. Nåja, liten och liten... Hon har blivit en relativt stadig tös vid det här laget, trots att både jag och min man är ganska "små". Hon känns stark och livskraftig, men nu vaknar hon och ropar på mig!

Första farsdagen!

Det var inte utan lite darr på stämman jag tassade in i sovrummet i morse, med Lina på armen, sjungande på en farsdagssång. Vi firar den första farsdagen idag och det känns märkvärdigt, högtidligt och fint. Åtminstone för mig. Fadern själv tar det med ro. Dagen till ära kommer här en bild på vår lilla sötnos:

Kärlek

Vi har haft så sköna dagar, jag och Lina, tillsammans, trots att nätterna är lite si och så. Jag hoppas att hon känner hur älskad hon är. Att mina ögon, min röst och mina händer förmedlar det gång på gång på gång tills hon vet det med hela sin varelse och aldrig glömmer det. Hon är så vacker och efter snart tre veckors strikt mjölkfri diet är hon också gladare och sover bättre dagtid. Kanske nätterna också snart blir bättre.

Morgon

Ännu en natt, som egentligen bara var en enda lång räcka av uppvaknanden. Suck.

Läggdags

Vi har börjat med en ny läggdagsrutin för en tid sedan. Jag vet inte hur smart den är i längden, men den fungerar bra för både mig och Lina just nu. Jag dansar långsamt runt i vardagsrummet med henne tätt intill mig, nära, nära i famnen till lugn och drömsk vaggvisemusik. Ibland, om jag känner att jag inte orkar höra på samma musik varje kväll, sjunger jag själv. Nynnar sakta och vaggar och vyssjar. Alla sömnmetodsexperter skulle säkert förfasa sig över att göra detta till en vana. Tänk sedan när Lina väger några kilo mera... Men det känns gott och Lina blir lugn och sömnig. Det känns mysigt att avsluta dagen på det där viset. Det är som om vi tackar varandra för dagen som gick. Vi andas in varandras doft, känner på varandras hud. Linas miljoner gånger lenare än min. När hon börjar närma sig sömnen dansar jag in i sovrummet, sätter mig på sängkanten och vyssjar lite till innan jag lägger ner henne och sveper in henne i min mjuka morgonrock. Det sista kom till av en händelse och hon verkar gilla morgonrocken mycket mera än sitt eget täcke.

Tankar som kom av sig

Om jag i början bävade inför tanken att en liten människa skulle ha sin trygghet och fasta punkt i mig, jag med all min inneboende osäkerhet, så känner jag nu enbart glädje när jag märker att Lina blir trygg och kommer till ro när hon kommer i min famn. Vi har fyra dygn på tumanhand framför oss. Jag hoppas att hon kommer att vara lite mindre orolig än hon varit de senaste dygnen. Hon äter ungefär varannan timme på natten och mellan 6 och 12 idag åt hon minst en gång i timmen...

Jag hade för övrigt tänkt ut ett långt och fint inlägg igår när jag inte kunde somna genast. Idag är det som bortblåst. Det hade säkert sina fina poänger och säkert är i alla fall att det handlade om moderskap, men istället så passar jag då på att rekommendera Harriet Lerners bok om moderskap, "Hur barn förändrar ditt liv". Läs hennes andra böcker också! Hon är klok, insiktsfull och skriver bra.

Kamp

Vissa dagar kan man få för sig att alla andras bebisar är lugna, glada och harmoniska hela tiden. Dessutom sover de antagligen gott varje natt. Och mammorna sedan... De är lika lugna och harmoniska. Trygga varelser med full kontroll över sin tillvaro och den lilla bebisens behov. De hinner med MASSOR medan deras små älsklingar sussar sött eller glatt hänger med vartsomhelst och närsomhelst. Sådan är inte min bebis. Sådan är inte jag. Vår planerade stadsfärd idag började bra med en promenad i höstsolen och sovande bebis i vagnen. En halvtimme senare var sömnen långt borta och friden och ron likaså. Bebis gråtande som om det gällde livet, om man så mycket som tänkte på att lägga ner henne i vagnen igen, och mamma förtvivlad över bebis tårar, som kommit lite för frekvent på sistone. Det går inte att förklara hur mycket den där gråten påverkar mig. Särskilt om jag känner att det är "mitt fel", dvs att jag t.ex. ordnar med program när jag vet att min lilla älskling skulle behöva sova ostört. Det här är nämligen en lättväckt bebis och vaknar hon somnar hon inte om så gärna. De senaste dagarna och nätterna har hon sovit för lite och för oregelbundet och det märks bara allt för väl. Dagarna kan jag ju till en viss del försöka underlätta hennes sovande, men nätterna är det värre att åtgärda. Och så känner jag mig som världens sämsta mamma för att min bebis gråter så mycket och så ofta.

Nu gråter hon igen...