Födelsedag

Firar min födelsedag hela helgen lång! :) Mina föräldrar och en av mina systrar är här på besök (bor annars långt från varandra) och det känns så roligt att de får se hur min mage har vuxit! Mamma hade t.o.m. köpt några söta babykläder. Jag tyckte det var så gulligt. För mig själv har det ännu känts så avlägset att börja köpa babykläder (trots att jag gått o kikat lite den senaste tiden), jag har ju liksom alldeles nyligen vant mig vid tanken på att det faktiskt finns ett litet liv därinne och att magen växer.

Bebelane

Ville visa den där tröjan jag skrev om i ett tidigare inlägg. Babyn på magen är alltså formad av orden I love you (samma på franska och italienska). Personen på bilden har inget samband med denna blogg, utan bilden är ärligen knyckt från bebelane.com där jag köpte tröjan. Eftersom detta ju nästan är lite reklam för dem så kanske de förlåter att jag kopierat deras bild... ;)

Tillväxt

Hörni, vänner, den där nätta, lilla magen på fotot nedan har försvunnit. Jag vet inte vart den tog vägen, men lagom till min födelsedag idag har det istället dykt upp en rejäl kalaskula, och då menar jag verkligen rejäl. Om magen kommer att fortsätta sin framfart på det här viset blir det minsann en festlig vår... Ingen kommer att se mig mera, magen kommer att ta över! Hjääälp!

AWARDED!

Fina Tonci , som skriver en så berörande blogg, har gett mig en award! Tack för den! :) Nu är mina uppgifter följande:


A: Kopiera awarden på min blogg!
B: Länka till personen som gett mig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om mig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!

7 intressanta fakta:
1. Jag är född i Sverige, men bor i Finland.
2. Jag skulle gärna bo i Sverige för den fantastiskt goda filmjölkens skull. ÄLSKAR filmjölk!
3. Jag har drösvis med kusiner, känner inte ens igen alla... Är inte riktigt säker på hur många de är, men närmare 40 än 30.
4. Jag är lite som tjuren Ferdinand, dvs en drömmare som helst bara strövar omkring och doftar på blommor... :)
5. Jag avskyr kyla och älskar värme, är extremt frusen av mig.
6. När jag var liten ville jag bli balettdansös.
7. Jag tror att jag håller på att bli beroende av bloggande och av att läsa alla intressanta bloggar!

Nu har ju denna blog award snurrat runt bland flera i min blogglista, men här kommer i alla fall 7 bloggare som är väl värda ett besök (och det skulle finnas många fler!):

1. Rockygirl

2. Jenny

3. Linda

4. IVF-karusell

5. Johbur

6. Nori

7. Drömmen

Madeira, here we come!

Hoppsan! Vi bokade en resa...

Vecka 17+0

Är väldigt trött idag. Hade svårt att somna igår, antagligen på grund av en rejäl sockerchock eftersom jag tyckte att jag behövde en söt humörhöjare på kvällen... Jag har inte riktigt kommit igång med måndagarna efter julledigheten, utan varje måndag gör mig oändligt sur med sin blotta närvaro. Jag behöver visst en attitydförändring.
Däremot har jag kommit igång med att handla lite mammakläder :). Kläder för lillungen får vänta tills ultrat i februari då vi hoppas få veta könet. Ett av plaggen jag köpte till mig själv har en bild av en hopkrupen baby på magen. När man tittar lite närmare på babyn ser man att den är formad av bokstäver, "jag älskar dig" står det på engelska, italienska och franska. Jag kunde bara inte motstå den...

Teknikträning

Oj, hjälp! Jag tänkte liva upp min blogg med lite bilder, men livade mest upp mina nerver. Det blev en övning i tålamod, mycket lämpligt för en blivande mamma, att få in bilderna. Den första kom inte ens på rätt köl och bildkvaliteten och estetiken är kanske inte den mest avancerade, men nu får ni en liten inblick av mera konkret sort i alla fall! :) Håll till godo, kära bloggvänner!

Och till sist: MAGEN!

Tillåt mig presentera min fina, gravida mage i vecka 16+5!

Mjukliften

Här är mjukliften med en härlig fårskinnsfäll och den lilla dinosaurieskallran, som varken jag eller min man kunde motstå! :)

Bildförsök

16+2

Jag har läst en del babytidningar på sistone, förutom all info om graviditet, barn och födande som jag tar in på mina surfutfärder på nätet. Jag lär mig mycket av detta, men samtidigt undrar jag om jag skapar en alldeles för färdig bild av moderskapet på det här sättet. Om jag tappar bort någon sorts djupt liggande, naturlig instinkt som skulle berätta lika bra, om inte bättre, hur jag på bästa sätt ska växa in i moderskapet. Har man en sådan instinkt? Jag tror det. Åtminstone delvis och resten kommer så småningom när man får träffa och lära känna sin bebis och dess rytm, vanor och behov samt de egna sätten att reagera och gensvara på dessa. Jag hoppas att jag lyckas hitta en balans mellan alla bilder och röster utifrån, som kanske påverkar mera än man är medveten om, och den egna inre klokheten som kan hjälpa mig att förstå vad som passar just mitt barn. Jag är fortfarande glad att leveranstiden är så lång som den är. Den behövs för att både kropp och psyke ska hinna med, för att inte tala om parförhållandet.

Sendraget anländer

Vaknade till krampartat sendrag i högra vaden i morse. Enligt uppgifter på nätet kan sådant lindras med magnesium, salt och rikligt med vätska (dricka), så jag måste väl ta mig till stan idag och köpa en stor hög salta godisar, eller hur? Det måste ju vara det det betyder???

16+1 och lingonpaj

Jag säger bara en sak: lingonpaj. Jag skulle kunna äta lingonpajen jag gjorde i går i obegränsade mängder. Nästan så jag gör det också...

Jag som hade tänkt hålla igen på allt sött så att vår lilla Bulle inte blir så stor att klämma ut. Med den här takten blir både jag och Bullen stora. Väldigt stora. Fast vi är så små från början...

Vecka 16+0

Den kommer över mig ibland, en alldeles obeskrivligt stor känsla av lättnad att vi lyckades den här gången. Eller egentligen känns det helt fel att skriva/säga "vi lyckades", för det är inget man kan "lyckas" med. Det är en gåva man eventuellt kan bli välsignad med. Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig hur träffande det där uttrycket "ett välsignat tillstånd" skulle bli för vår del. Jag tänker ofta på dem/ er som ännu längtar, hoppas, väntar och tvivlar på att ni ska få se en växande mage på er egen kropp och jag hoppas så innerligt att ni ska få det.

Annars känns det här som ett, nästan, lite långtråkigt skede. Det händer inte så mycket just nu. Magen växer långsamt och det är länge tills nästa ultra och nästa rådgivningsbesök. Men jag inser att jag bara borde tacka och ta emot och njuta just av att det inte är så märkbart för tillfället. Tids nog kommer jag att få vanka omkring och stånka över en enorm mage, åderbråck, foglossning, förstoppning, och vem vet vad...

Sömnproblem

Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle bli problem med sömnen redan i detta skede, men den här veckan har varit eländig när det gäller att sova gott om nätterna. Problemet är att jag MÅSTE upp och kissa en gång varje natt och nu har jag börjat få problem med att somna om efteråt. Jag har försökt låta bli att dricka flera timmar före läggdags, men det hjälper inte, jag måste ändå upp. Har i halvt sovande tillstånd försökt motstå impulsen några nätter, men börjar bara drömma drömmar om att jag i ren panik letar efter en toalett...

En annan orsak till sömnproblemen är värk och spänningar i rygg, nacke och axlar. Jag var på massage i går och det kändes minsann efteråt. Just nu sitter jag här med en elektrisk värmefilt och känner mig som en gammal frusen tant. Min kropp är gjord för att ströva omkring på en ljus, varm och vänlig strand under en sol som slösar med sin värme och januari-mars är de värsta månader jag vet, också när vintern är så vacker som i år. Så många månader innan världen är grön igen och så många månader av mörker och kyla bakom.

Vecka 15+1

Jag försöker ta vara på att bebisleveranstiden är ganska lång och njuta av allt möjligt sådant som kanske är svårare att ta sig för sedan när man har en liten som kommer i första hand, som t.ex. timtals av shopping och strövtåg på stan. Jag försöker tänka på och intressera mig för annat, men faktum är att detta är som en förälskelse: jag är uppfylld av tanken på den lilla/lille i magen. Hela tiden.

Vecka 14+4

Vi köpte barnvagn igår! Röd och grann är den och vi valde en modell som är så lättviktig som möjligt, men ändå stabil och trygg. Nu väntar den bara på ett sött litet barn... Kunde inte låta bli att lägga det underbara, vita, långhåriga fårskinnet, som vi fick i julklapp, i liften bara för att njuta av synen en stund. Det såg så ombonat, varmt och mjukt ut. Sedan klappade jag mig på magen och uppmanade lillungen att växa till sig därinne. Nåja, alltför stor behöver ju han/hon inte bli, ungen ska ju ut också...

Någon kanske kan tycka att vi är väldigt tidigt ute med barnvgansinköp, men efter vecka 12 har vi helt struntat i alla tankar på att något skulle kunna hända och verkligen slappnat av och planerat för fullt. Barnvagnsvalet är förresten en process i sig! Det finns så många att välja på och som förstagångsförälder vet man ju inte riktigt hur behoven kommer att se ut, så vi har surfat, diskuterat, klämt, känt, vecklat ihop, vecklat ut och dragit runt en massa olika modeller i olika butiker tills vi nästan började känna oss som alla barnvagnsbutikers skräck. :)

Jag har berättat om graviditeten bara för en enda person på jobbet ännu. De övriga kommer snart att börja märka det hursomhelst, men det var lite extra roligt att dela nyheten med just denna kollega. Hon satt och kollade tidningens annonser med nyfödda, det var bara vi i kafferummet och då beslöt jag mig för att passa på och sade, nästan så där i förbifarten, med lätt ton: "om allt går väl kommer vi också att finnas där i sommar". Hon blev alldeles tyst en stund och man riktigt såg hur hon tänkte efter vad det där egentligen betydde och så sken hon upp, fick tårar i ögonen och gav mig en stor och varm kram. Jag blir själv lika glad och rörd varje gång jag berättar om bebisen och ser hur någon annan blir så uppriktigt och uppsluppet glad för vår skull.

Jag ryms fortfarande utan problem i alla mina vanliga kläder, men jag har fått en del mammakläder till låns. Ett enda av dessa plagg, ett par jeans, är snyggt. Resten är stora som hus...

Vecka 13+3

Gott nytt år på er alla!

Jag är bara så lycklig. Det är så skönt att vara ledig från jobbet och det är också skönt att vara hemma igen efter att ha firat julen på annan ort tillsammans med min familj. Magen har börjat synas lite mera, särskilt om jag just har ätit. Det spänner riktigt ordentligt när jag är mätt och jag tycker inte längre om att sitta hopkrupen så att magen kläms, vilket jag annars ofta har gjort. Jag har köpt en fin liten bok/ett album om vår väntan och babyns första år och skrev de första raderna i den idag. Det känns högtidligt.

I min mage växer en liten människa till och det är inte bara armar, ben, tår, naglar och inre organ som bildas. Det bildas också en egen, unik liten människa, med egen vilja, egna behov, egna talanger, egna drömmar, en egen röst och eget fingeravtryck. Han eller hon kommer att ha en alldeles egen väg att gå och vi ska få följa med en bit på den. Det är så spännande och stort.