lördag 6 juni 2009

Frågor utan svar

De senaste dagarna har vi jobbat nästan dygnet runt med att göra båten i sommarskick! Aldrig hade jag trott att det skulle vara så krävande att ha båt... Men det har varit roligt att jobba tillsammans. Vi är ganska bra på det. Vi jobbar intensivt på varsitt håll och ropar till åt varandra ibland för att kolla hur det går. När vi kommer hem är vi trötta och mörbultade (ergonomiska arbetsställningar kan man glömma!) och slänger oss i soffan med varsin kopp té eller något annat gott och sedan slänger vi oss i säng och sover för att fortsätta likadant följande dag. Så har det sett ut de senaste dagarna, men nu är båten flyttad vidare till en båtfixare som ska jobba lite med hyttinredningen så vi blir befriade nu en eller ett par veckor tills den ska sjösättas.

Mensen visade sina första spår i morse. Så kom den då äntligen. Jag funderade igår på om jag skulle köpa ett graviditetstest bara för att det är så svårt att låta bli att hoppas en liten, liten stund på att det kanske ändå skulle ha skett ett under... Konstaterade sedan rationellt att det lär märkas om jag faktiskt vore gravid och att jag vill bespara mig tomhetskänslan jag får när jag ser ett negativt test. Så det bidde inget test och det behövs ju inte nu mera heller.

Jag känner sorg. Den känns i kroppen. Det är en väldigt fysisk sorg, som är svår att verbalisera. Nu kanske jag upprepar mig. Känns som om jag har skrivit dessa ord förut.

Jag längtar efter att få ta hand om en levande varelse. En båt är så död. Så kall att röra vid. Så opersonlig. Den går inte att relatera till även om man på ett visst sätt kan bli fäst vid den eftersom man satt ner så mycket tid och energi på den. Jag hittade ett bo med små fågelungar i där på varvet. Överallt finns kvillrande liv och de sötaste ungar. Vad är det som hindrar nytt liv i mitt och min makes liv? Varför lämnar den obändiga livskraften, som man ser överallt omkring sig denna årstid, inga spår hos oss? Varför går den oss förbi månad efter månad, år efter år? Är det något som är oåterkalleligen dött och ofruktbart hos oss?

3 kommentarer:

  1. Det kommer komma!!! Det är en hemsk känsla du bär omkring på och jag hoppas verkligen att du blir av med den snart!Skriver klassikern som alla skriver - håller tummar och tår!!! Massa kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Du skriver så fint och klokt! Så givande att följa din blogg inför att man själv ska göra IVF. Vår remiss skickas nu i veckan sen blir det en lååång väntan till hösten. Önskar er stort lycka till med nästa försök, håller alla tummar och tår jag har!

    SvaraRadera
  3. Tack, Maria! Blir glad av din kommentar. Hoppas också för er, ni har en spännande process framför er o jag hoppas att ni inte behöver vara inne i den så länge utan att ni genast får det efterlängtade resultatet!

    SvaraRadera