Ensam

Hopplöst! Jag har haft helt oregerliga insomningssvårigheter de senaste kvällarna. Det beror på att maken är borta. Jag känner mig ungefär som när man var ung tonåring och hade föräldrafritt, lite så där fri och uppsluppen... Det är så sällan jag är alldeles helt och hållet för mig själv numera så jag kan bara inte somna utan måste insupa tystnaden, utrymmet, lugnet. Jag gjorde faktiskt ett seriöst försök att somna, men det var helt enkelt omöjligt. Inte ens Linas fridfulla snusande lyckades söva mig.