På väg in i vecka 30

Var hos kosmetologen på ansiktsbehandling igår. Hon är underbar. När man går därifrån skimrar huden som aldrig förr och den omsorgsfulla massagen av ansikte, nacke och axlar gör att man känner sig ljuvligt ompysslad och mycket avslappnad.

I fredags träffade jag en kollegas söta, lilla nyföding och jag måste bara be om att få hålla den lilla. Hon var så liten och fin. I ett visst skede av graviditeten hade precis vartenda uns av min bebisfeber försvunnit och jag var inte det minsta intresserad av andras ungar, vilket var mycket överraskande för mig som alltid varit barnkär. Men nu... Man kan tydligen få babyfeber även om man har en i magen som snart ska därifrån! Jag kan inte se mig mätt på de små varelserna, som ju uppriktigt sagt oftast inte är så vackra och att hålla en i famnen får mig att smälta totalt och önska att tiden fram till juli skulle gå lite snabbare. Jag vill träffa mitt eget gullegryn! Jag hoppas bara att man inte är så insärjd i dimmor av trötthet att man inte orkar njuta av det fantastiska lilla livet sedan.

Jag har även läst en del intressanta böcker de senaste dagarna. Vill nämna två av dem här: Handbok för gravida, allt din doktor inte berättar, av Vicki Iovine och Lennart Nilssons klassiker Ett barn blir till. Den första rekommenderar jag som skrattframkallande läsning för varje gravid kvinna. Den andra fick mina tårar att rinna (särskilt när jag kom fram till förlossningskapitlet), inte på grund av sorg eller rädsla, utan för att det är så förunderligt och fantastiskt när en liten människa kommer till världen. Det är en otroligt vacker bok!