Det här med att somna har blivit ett problem. Ännu för någon vecka sedan var det en barnlek att lägga Lina. Man lade henne i sängen, klappade om henne lite, gick ut och hon somnade så småningom av sig själv. Ibland kunde man behöva gå in några gånger för att ge henne nappen som hon tappat bort i sömnen, men hon vaknade sällan till på allvar och sov sedan lugnt vidare. Nu är det slut på lugnet. När hon inser att det är läggdags (denna insikt slår henne med full kraft när pyjamasen är på och vi går in i det mörka sovrummet, eller senast när hon legat i sängen en liten stund och just ska somna in) börjar hon gråta. Jag har kanske inte nämnt att min dotter har goda röstresurser? Det har hon. Hennes skrik skär nästan genom döva trumhinnor. Hittills har jag inte varit mycket för olika sömnmetoder, utan jag har burit och vaggat henne tills hon lugnat sig, men t.o.m. det är ibland otillräckligt numera. Det enklaste sättet, och det som ligger närmast till hands, är att amma henne in i sömnen. Det har jag gjort några kvällar nu. Då ligger hon där och smuttar, snusar och sover och tittar bara sömnigt upp när jag slutligen milt lossar bröstvårtan ur hennes mun. Hon håller händerna knäppta som till bön under hakan och är sötast i världen. Ofta vaknar hon till lite senare och gråter och vill ha nappen, men det brukar gå att lugna henne då utan att ta upp henne. Det är det där första skedet när hon just ska läggas som hon verkar tycka oerhört illa om och jag har ingen aning om varför. Hon är otroligt upprörd och jag vet inte riktigt vilka känslor som finns i det där upprörda skriket.
Har ni, kära läsare, tips, råd eller tankar om detta?
4 år sedan
Kan ni börja säga läggdags och kanske hitta på ett tecken eller använda ett ur tecken som stöd för att förstärka att det är sänggående på gång? Om ni alltid gör det en viss stund före så kanske inte det där att man måste överge dagen kommer som en chock? Hon kanske inte riktigt noterar det där med pyamasen och annat som ni ser som bevis på att det är hennes tur att knoppa in?
SvaraRaderaHåller med tidigare kommentaren. Det är viktigt att ha samma rutin varje kväll. Ibland kan det hända att bebin är för övertrött om man lägger den för sent. Vi brukar natta vid en 20-tiden. Vår lilla Emma somnade av sig själv oxå de 3 första månaderna, sen svängde det. I några veckor vaggade jag henne till sömns, men sen svängde det lite till det bättre. Nu så lägger vi på pjamas, ammar i vardagsrummet, pappa pussar godnatt å jag går in i sovrummet med henne, drar för rullgardinet, pussar henne godnatt å lägger henne i sängen. Varefter jag stänger dörren för att få det mörkt i rummet. Sätter mig brevid sängen å nynnar en visa(samma varje gång) å "pajjar" henne på bröstet å hjälper in tutten när den hoppar ut. Vanligtvis har hon slocknat på 10 minuter. Fast hon smågnyr så fortsätter jag bara lugnt. Börjar hon gråta kraftigt så tar jag upp henne å vaggar en stund för att sedan försöka på nytt.
SvaraRaderaMan måste prova sig fram å göra det som känns bäst. Lyssna till ditt hjärta. Jag har fått hjälp av Somna utan gråt av Elizabeth Pantley. Jag tror INTE på metoder där barnet ska gråta sig till sömns. Hennes metoder e milda å passar perfekt mitt lilla mammahjärta. :) Man kan bara plocka ut några knep som man gillar oxå, det gjorde jag. Håll ut så ska du se att efter en tid så finner hon sig till ro.
Kämpa på,
Kram
Nu har jag skaffat E.Pantelys bok! Tror hon blir vår husguru... ;) Verkar vara en mycket vettig bok!
SvaraRadera