lördag 2 oktober 2010

Vila

Lina och jag har haft en dag på tumanhand. Det har varit skönt. Hon äter extremt ofta nu igen både dag och natt, så jag är ganska trött, men på något sätt blev det ändå en väldigt skön dag. Vid tretiden vaknade hon efter en kort (alldeles för kort) sömnstund på balkongen och jag kände att vi båda behövde mera vila. Hon ville dessutom äta så jag bestämde mig för att den här gången struntar jag i att hon åt för en knapp timme sedan. Min lilla sparv vet inget om tider. För henne är allt ett enda nu, så jag bäddade helt enkelt ner oss i sängen, vände ryggen åt det strålande höstvädret, och så låg vi där i nästan två timmar, Lina först vid det ena bröstet och sedan det andra. Ibland sög hon ordentligt, ibland smuttade hon bara, båda slumrade vi till då och då. Ibland låg vi bara och tittade på varandra och småpratade. Det var det bästa beslut jag gjort som mamma på flera dagar. Varför ska man tänka så mycket på klockan hela tiden? På saker som man borde/vill göra? På röster som säger att bebisar ska ha regelbundenhet och fasta rutiner? Jag tror att både jag och Lina behövde den där stunden av att bara njuta av varandras närhet utan att något eller någon störde. Båda två tankade vi ro, värme, kärlek och närhet. Båda vilade vi. Det var som ett enda långt, tidlöst nu av innerlig närhet. En mamma och hennes llilla unge i ett skyddande bo...

4 kommentarer:

  1. Åh vad mysigt! Gissa ifall jag längtar=)
    Kram kram!!

    SvaraRadera
  2. pärla - tack för att du skriver så underbart vackert om ditt moderskap och din fina lina. jag blir alltid alldeles varm om hjärtat och ler för mig själv här där jag sitter och läser.
    kramar
    /erika (när 2 vill bli 3)

    SvaraRadera
  3. Erika, tack för dina fina ord! De gjorde mig varm om hjärtat! :) Hoppas allt är väl med dig! Kramar!
    Marre, snart, snart... :)

    SvaraRadera
  4. Hej! Jag läser din blogg ibland och tycker den är tänkvärd. Jag är själv ivf:are och har fått en liten dotter i juni. Jag tycker att du gjorde rätt som vilade. Jag tror inte på det där med rutiner när bebisarna är så små. Däremot senare. Jag upptäckte att vid tre månader blir det automatiskt mer rutiner. Oroa dig inte, ta dagen lite mer som den kommer. Din dotter kommer att låta dig veta vad hon vill. Tror jag.

    SvaraRadera