Dramatik

Vi är hemma igen efter besöket hos de mina. Besöket där gjorde gott, men avslutades med en del dramatik. Eftermiddagen efter att jag skrev mitt förra inlägg (då Lina hade skrikit så förtvivlat på kvällen) hittade jag blodspår i blöjan. Jag blev alldeles kall om hjärtat och ringde rådgivningen direkt. Vi fick rådet att ta oss till akuten där barnläkaren fanns på plats, lugn och kompetent. Första misstanken var mjölkallergi, men urinprovet visade leukocyter så vi togs in på barnavdelningen för intravenös antibiotika och blåspunktion. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag hörde vad Lina måste utsättas för, både blåspunktion och insättande av kanyl för antibiotikan. De var tvungna att sticka henne tre gånger innan kanylen kom på plats på hennes lilla huvud. Jag klarade helt enkelt inte av att vara med och hålla fast henne, men som tur var fanns min syster där. Vi tillbringade natten på sjukhuset och fick följande dag resultatet från blåspunktionen: ingen urinvägsinfektion, trots allt! Så nu är det mjölkallergimisstanken som gäller och jag håller en strikt mjölkfri diet. Ännu idag fanns det en liten prick blod i blöjan, men det verkar kanske ändå lite bättre nu. Lina gråter inte vid bröstet längre, vilket hon gjort rätt ofta på sistone, och gaserna har också minskat något. Helt bra är det ändå inte, hon har gråtit mycket på eftermiddagar och kvällar och det skär i mammahjärtat att inte säkert veta varför. Innan jag fick barn trodde jag att det var själva skriket som var påfrestande, men nu vet jag att det svåraste är att inte med säkerhet veta orsaken till gråten och att inte lyckas trösta eller hjälpa denna lilla varelse, som väckt en kärlek som går genom alla skikt i ens personlighet.

Igår och idag har vi bara tagit det lugnt här hemma. Vi har behövt det alla tre. Vi har alla sovit dagssömn och knappt stuckit näsan utanför dörren. Tror vi fortsätter så resten av dagen också. Imorgon kanske, kanske vi kan tänka oss lite mera aktivitet, men bara lite.