Äntligen! Det verkar som om Linas mage har stabiliserat sig så småningom (utan att desto mera gå in på detaljer om hennes avföring...). Jag har därmed börjat återhämta mig från den djupa dalen jag knäade runt i förra veckan. Nätterna är fortfarande fulla med avbrott i sömnen och jag läser in mig på olika sömnskolemetoder, men känner mig inte redo för någon av dem än. Jag tror att jag väntar tills vi börjar med fast föda på allvar, så kanske hon inte blir så fort hungrig på nätterna, men små sövande tips plockar jag här och där och prövar på.
I övrigt funderar jag på att starta en ny blogg. Jag saknar min första mindre anonyma blogg som fanns på en annan plats, som dessvärre kraschade totalt i våras. Där försvann alla mina smått filosofiska inlägg om smått och stort, men aldrig om vår barnlängtan eller alla försöken, åtminstone inte så att någon förstod att det var det det handlade om. Märkligt det där att det känts så viktigt för mig att få hålla detta för mig själv. Det är också fortfarande så. Jag pratar sällan om att Lina kommit till med hjälp av IVF, även om många tycks ha förstått det ändå och kan ställa försynta frågor om vi fått vänta länge o.dyl. Många jag känner pratar vitt och brett om sina försök, särskilt sedan försöken lyckats, men inte jag... Det är som om det fortfarande ömmar lite det där området.
Förresten: Lina svänger sig nu! Igår rullade hon flera gånger från mage till rygg med fart och fläng! <3
grattis lill tjejen på 5 månaders dagen=P
SvaraRaderaGud vad söt hon är. Om du byter blogg kan du väl informera mig så jag kan fortsätta att följa dig & lillan. Please=D
Kram!!
Så fin hon är!
SvaraRaderaÅh så himla härligt att magen är bättre, då blir nog sömnen bättre också! Och så bra om det "bara" är mjölkproteinallergin som spökar.
Kram
Vilken söt tös Lina e.
SvaraRaderaFörstår dig precis med att hålla ens kamp lite för en själv. Tänkte själv när vi var mitt upp i försöken å man inte ville säga något att sen när det lyckas då kan jag berätta. Men sen när vi äntligen kom så långt så ville jag inte berätta, det var vår kamp. Å hur jag än förklarar så kan ingen förstå vad man gått igenom. Jag njuter istället av det lilla livet som e resultatet av vår resa. Det e ju det viktigaste!
Må så gott! :)
Grattis lilla Lina. Så fin hon är din dotter:o))
SvaraRaderaOm du byter blogg hoppas jag att jag får hänga med:o)
Kram!
Sicken sötnos!! ja du, krångliga magar och stökiga nätter är jag mer än bekant med. Det tar så mycket energi. Hoppas det ordnar till sig snart!
SvaraRaderaLovar att meddela om jag startar ny blogg! Vill ju inte förlora kontakten med er heller! :)
SvaraRaderaSå himla fin hon är!
SvaraRadera