onsdag 22 december 2010

Trötta tankar

På min ena sida en snarkande man och på min andra ett sparkande, knorrande matvrak till bebis. Det har inte varit en avundsvärd natt inatt. Jag är så trött att det känns tungt att le mot Lina och att julen kommer kunde inte spela mindre roll. Lina har ätit varje/varannan timme hela natten igen och jag har varit för trött för att förmå göra annat än svänga andra bröstet till... Det började redan under gårdagen. Hon hade en dålig dag. Verkade trött hela tiden och var gnällig, nästan rastlös. På kvällen när jag skulle lägga henne gick själva nattningen relativt fort och lätt, men sedan vaknade hon upp och grät oräkneliga gånger tills jag lade mig med henne på mage på min mage och lät henne snusa sig till sömns där. Det är sådana gånger som jag starkt betvivlar att jag skulle klara av att genomföra en sömnskola enligt t.ex. Anna Wahlgrens modell. Jag läser hennes bok "Sova hela natten" just nu och fångas av hennes övertygande entusiasm för varje sida jag vänder, men när mitt lilla kryp ligger och gråter i sängen har jag väldigt, väldigt svårt att hålla mig till hennes principer. Det tycks mig som om det finns olika sorters gråt och vissa av dem MÅSTE tröstas i famnen. Jag har svårt att tänka mig att Lina skulle ha lugnat sig på något annat sätt igår. Hon var så orolig.

Medan jag låg där med henne på min mage och kände henne långsamt komma till ro och somna tänkte jag också på att jag har väntat så länge och intensivt på henne. Varför skulle hon inte kunna få somna på min mage nu och då om hon behöver det? Jag är inte alls så säker på att det blir en "vana" för henne, och enda sättet att somna, bara för att jag just igår fick för mig att pröva det. Jag skulle kunna, och vilja, skriva mycket mer om allt detta med olika sömnskolor. Det väcker många tankar och jag skulle behöva "tänka högt" en stund, men jag är för trött och distraherad för att formulera orden.

5 kommentarer:

  1. Sitter här med knorrande bebis som inte har sovit lugnt sedan 3 i natt och nu är klockan snart 11. Jag vet hur du känner... Och hon har också fått slumra i mammas säng. Varför inte? Kan jag ge henne trygghet så gör jag det. Och vi behöver sova båda två för att orka.

    Lina blir såklart lugn av din närhet och alla välbekanta ljud från din kropp som hon hörde i 9 månader! Inget konstigt alls. Ett hjärta som slår, lite knorr från en mage. Det är finfina ljud i bebisöronen. :)

    SvaraRadera
  2. Känner igen beskrivningen av nätterna, vissa nätter vill min 2-månaders bebis äta varannan timme under natten och man orkar inte annat än att slänga fram mjölkmagasinet. Inte roligt sådana nätter!

    Jag har också läst "sova hela natten" för att styra upp situationen här hemma, för vår bebis blir också ledsen och vill somna nära. Jag har inte provat metoderna men tror som dig att man ibland MÅSTE trösta i famnen. Och varför inte egentligen..? Lita på din intuition vad gäller ditt barn. Om hon vill vara i din famn, lyssna på det om det känns rätt för dig!

    Om barnet blir ledset och kan tröstas och somna i min famn, varför göra det till ett problem? Småbarnstiden är så kort och varför göra något som inte är ett problem till ett sådant..!

    Hoppas du får en bättre dag idag, jag håller tummarna!

    SvaraRadera
  3. Jag hade samma problem ett tag och det berodde på att bebisen var hungrig listade jag ut:) Så vi började ge en flaska ersättning på natten istället och nu sover hon som en bebis. Verkar jobbigt att ständigt vara trött!

    SvaraRadera
  4. Tycker du gör helt rätt. För man får ju inte glömma att det är en bebis, som fortfarande är så liten. De behöver mycket närhet för att känna sig trygga. Tror vi i västvärlden har så bråttom med att våra barn ska sova själva. Vi vuxna sover ju tillsamamns med vår partner och sover ogärna själva;o) Elvin är ett år men vissa nätter får han vara hos oss då han är orolig och vi känner att han har extra behov av närhet. Andra nätter går det kanon att han sover hela natten i sin säng i sitt rum. Men jag tror att man ska skynda långsamt och följa sin känsla och instinkt. Du vet vad som är bäst för ditt barn:o)) Ha framförallt inte dåligt samvete för att lillan somnar på din mage, tvärtom, njut av den närheten för de växer så fort och en vacker dag kommer hon sova själv i sitt rum oavsett vilken sömnskola du anvönder nu:o)

    KRAM!

    SvaraRadera
  5. Kloka ord av er alla! Tänker ofta på det du skriver, Jenny, att vi kanske har lite väl bråttom ibland och så lugnar jag ner mig igen... ;)

    SvaraRadera