Mot värken i mitt hjärta
finns det medicin,
små, runda, mjuka kinder och sprattlande ben.
Ögon som betraktar, utan att förstå,
ett plötsligt leende som säger allt.
Har släppt loss babyfebern för en liten tid och ser bara gulliga barn överallt. Inga som skriker och vrenskas och sliter i sina trötta mammor, bara små, söta med guppande lockar och spring i benen, eller ännu mindre, med dimmiga, undrande ögon och de minsta och mjukaste händer som finns.
4 år sedan
Just det har jag också gjort! Kämpade emot min instinkt att köpa små söta babykläder i så många år, men nyligen var jag plötsigt och köpte en hel massa...Dumt kanske, men har ju i alla fall en hel del fertila vänner att donera kläderna åt ifall vi aldig får använding för dem. Har slutat tro att det kan föra otur med sig att köpa något nu redan till en eventuell framtida IVF-mirakel-baby; så mycket svårare kan det ju inte bli än det redan är!
SvaraRaderaEn kompis nyfödda lilla baby var jag dessutom och doftade på förra veckan - så ljuvligt och jobbigt på samma gång... Om man bara kunde få medicin varje dag mot värken i sitt hjärta i form av en egen baby!!
Oj, jag vågar inte ens gå in på barnavdelningarna i affärerna... Håller mig på tryggt avstånd och shoppar loss bland tröjor, underkläder, accessoarer och annat sånt istället.Men ibland kan jag inte motstå att gå ett drömmande, dröjande varv på avdelningen med mammakläder...
SvaraRaderaJag håller SÅÅÅÅ med dig om din allra sista mening. Jag hoppas att vi båda kommer att få egna små att snusa på.
För ett och ett halvt år sedan kunde jag inte ens se på babykläder utan att det sved till i mitt hjärta... Men nu plötsligt känns det rätt och ljuvligt att bara stå där och köpa kläderna som om det vore självklart att vi snart kommer att få barn! Och härligt att sedan se kläderna hänga hemma i garderoben; för mig gör det vår strävan efter att få barn på något vis mera verkligt.
SvaraRaderaVar på kontroll inför ET på tisdagen och då såg det inte alls moget ut ännu, så ska på ny koll imorgon på fredagen. Kan inte tänka på så mycket annat än att jag om bara några veckor kan vara gravid om bara ET lyckas - hoppas, hoppas!
Samtidigt är jag realist/pessimist och väl medveten om att risken att jag inte är det trots allt är större.
Tack Pärla för det du skrev hos mig. Med tanke på allt du går igenom så vill jag verkligen visa att det betyder mycket.
SvaraRaderaJag önskar av hela mitt hjärta att du ska få uppleva graviditet och bebis snart!
Många kramar!
Hej!
SvaraRaderaVad roligt att du gillar bloggen min!
Jag hoppas att ni snart kan titukera er tre. =)
Hur går det för dig med ET:n, Blue?
SvaraRaderaTack själv, Jenny, o kram till dig också!
ET:n gjordes på fredagen, 28.augusti. Den gick bra. Man tog en ampull med 2 embryon från frysen; den ena var dålig och slängdes bort men den andra såg bra ut så den går jag och ruvar på nu! Graviditetstest blir det 9.9.09. Nu känns det för mig som för barnen i december i väntan på julen; tiden fram till graviditetstestet är oändlig! Enda skillnaden är att jag inte vet om jag får världens bästa present eller den största besvikelsen man kan tänka sig då den dagen nalkas...
SvaraRadera