måndag 10 augusti 2009

Pregnylkväll

På onsdag blir det äggplockning. Inte utan att man känner sig lite hönsig... Det blev lite snabbare än vi trodde i början, då var det fredag som gällde, men några av äggen har vuxit så snabbt att de måste tas nu. Jag hoppas att den snabba processen inte påverkar kvaliteten negativt.

Undrade när jag gick uppför backen till kliniken idag hur många gånger jag ännu kommer att gå de där stegen uppför just den gatan. Jag har bestämt att jag ger detta tre försök, men inte mera. (Vi är alltså nu på vårt andra, men fick två chanser med vårt första försök eftersom vi kunde frysa två embryon, men det lyckades ändå inte.)

Ikväll ska jag ta min Pregnyl-spruta. Sprutandet börjar nästan kännas lite rutinartat. Likaså läkarbesöken. Min läkare idag hade just kommit tillbaka från semestern, solbränd och avslappnad. Vi småpratade och skämtade som om allt detta inte alls innebar någon stor dramatik eller häftiga känslokast. Det kändes lite ovanligt, men skönt. Samma sak var det i helgen när vi hade ett par på besök hos oss. De har sina tre försök bakom sig och står nu i adoptionskö (har gått hos samma klinik). Vi kunde prata om kliniken och allt däromkring utan att vi måste gå djupare in på något, vi kunde t.o.m. skratta så smått åt vissa saker. Det är väl ett gott tecken, men ibland kan det misstolkas som att det inte finns något sorgearbete bakom skratten. Men så är det ju inte...

2 kommentarer:

  1. Åh va spännande, ÄP imorrn!
    Kommer tänka på dig så det knakar.

    Det är viktigt att kunna skratta åt eländet ibland, så man inte blir bitter.

    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt! Bitter vill jag absolut inte bli.

    SvaraRadera