Vecka 25 och ett halvt år

Igår slogs jag av tanken att jag varit gravid i ungefär ett halvt år! Ett halvt år! Det låter så mycket. Det som en gång kändes som en ouppnåelig längtan är verklighet varje dag, ändå känns det inte alls vardagligt och inte heller som en självklarhet. Fortfarande förundras jag så gott som varje dag över det fantastiska att jag känner lilla livet röra sig i magen, att magen växer (och brösten med den :)), att jag går omkring och är så väldigt tydligt gravid hela tiden. Jag rör mig fortfarande lätt och utan smärtor någonstans. Bara ibland på nätterna när jag ska svänga mig kan det kännas obekvämt och jag kan inte sträcka på mig som jag brukar på morgnarna, för det stramar och gör ont lite här och där då. Trodde också att jag kände av något som kunde vara foglossning, men det kändes inte som jag hade föreställt mig, och det har inte blivit värre. Magen kan kännas spänd ibland och om jag har suttit länge eller gjort något lite mera fysiskt ansträngande känns det som om tyngden skulle öka och det trycker på neråt mot allt som håller emot. De små rörelserna som kommer då och då där inifrån gör mig lycklig. Igår kväll var det riktigt vilt när jag skulle försöka somna. Annars brukar det vara ganska lugnt den tiden, men kanske vår lilla också blev påverkad av espresson jag och mannen avnjöt ute vid en solig cafévägg för att fira att vi väntat barn i ett halvt år.