Vecka 25

I helgen skrattade jag mig igenom Annika Lantz' 9 1/2 månad, som jag fick av en god vän för en tid sedan. Jag hade inte vågat läsa den tidigare för jag var lite rädd att jag skulle fösas ut ur mina rosaskimrande drömmar om hur bebistillvaron kommer att bli. Jag vill nämligen gärna drömma lite till, jag hinner med alla realiteterna sedan. Trots att boken handlade om kolikskrik som aldrig tar slut och en trötthet som övergår allt förstånd och andra vardagskamper så gjorde den mig på gott humör och mera avslappnad. Där ser man hur välgörande skratt kan vara! Vår lillunge i magen måste ha undrat vad som stod på när jag skrattade så att magen hoppade... Kanske den lilla fick sig en skön massage av det? :)

Här på jobbet blir jag lite smått road, men också lite rörd, av situationer där något, t.ex. en stol, ska flyttas på och jag får stränga order att inte röra den och andra rusar till för att flytta den i mitt ställe. Jag ler förstås vänt och känner mig speciell. Sedan går jag hem via butiken och bär minst fem gånger tyngre kassar i vardera handen... Skämt åsido, snart blir det nog dags för min man att ta över shoppingturerna till matbutiken.