Sjukskriven

Äntligen. Tid att andas ut. Tid att tänka och känna, inte bara rusa, rusa, rusa omkring. Var på ultrat idag, men blev inte mycket klokare av det p.g.a. den primitiva maskinen och ovana läkaren, så hon skulle skicka en remiss till mödrapolikliniken och så får jag gå dit istället. Hade förstås helst sett att hon genast hade remitterat mig dit istället för denna rätt onödiga undersökning. Hon medgav själv att hon inte är så van och att mödrapoli knappast "godkänner" hennes ultraljudsmätningar. Det som var bra var att hon sjukskrev mig. Jag har varit väldigt trött på sistone, känslorna på ytan, och efter ett gräl som vi bara drev in i inatt, jag och min man, var jag i total obalans när vi kom in till läkaren. Det räckte med att jag såg henne för att tårarna skulle börja rinna. Sedan rann de mer eller mindre under hela besöket. Jag kunde helt enkelt inte hålla dem tillbaka. Jag måste till jobbet efter ultrat eftersom jag hade ett möte jag inte kunde vara borta från, men annars är jag nu alltså sjukskriven idag och nästa vecka. Det känns som en stor befrielse. Nästa vecka skulle ha varit väldigt krävande på jobbet och jag är så glad att jag slipper den stressen nu. Jag har inget emot lite stress i vanliga fall, upplever det oftast som stimulerande och ganska ofta tycker jag att jag har ett rätt så roligt jobb, men den senaste månaden har det varit lite för mycket av allt.