4 år sedan
måndag 31 maj 2010
Vemod i vecka 35
Låg länge med handen på magen igårkväll och funderade på hur jag kommer att minnas den här graviditeten om fem, tio, femton år. Kommer jag att minnas känslan av förundran, av tacksamhet, av förväntan? Kommer jag att minnas hur det känns när hela magen bubblar av rörelser? Kommer jag att minnas den där starka längtan före det välsignade tillståndet? Kommer jag någonsin att få uppleva det här igen? Det känns nästan lite vemodigt att det här skedet snart är över, även om detta ju bara är förberedelsen på själva höjdpunkten, att ha ett levande litet knyte, ett nytt liv, i famnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen den där känslan. Men tack vare våra bloggar kan vi ju gå tillbaka och läsa, då minns man nog mer:o))
SvaraRaderaVemodigt, lyckligt på samma gång.
Kramar!
Åh nu börjar det närma sig riktigt ordentligt. Bara att njuta av den sista tiden och ha i åtanke att snart blir det ännu bättre med ett litet nytt liv hos er!
SvaraRaderaStora kramar
Intressanta tankar, tänk om man kunde stoppa känslor på burk och ta fram i efterhand.
SvaraRaderaMan kanske inte kommer minnas i detalj - för tiden springer iväg och man glömmer ganska fort.
SvaraRaderaSå det är nog bra att skriva ner tankar och känslor som du gör - för med hjälp av dem kan man ha lättare för att komma ihåg känslorna.
Hoppas allt är i sin ordning med magen och fostervatten och så! Kram!