Vissa dagar kan man få för sig att alla andras bebisar är lugna, glada och harmoniska hela tiden. Dessutom sover de antagligen gott varje natt. Och mammorna sedan... De är lika lugna och harmoniska. Trygga varelser med full kontroll över sin tillvaro och den lilla bebisens behov. De hinner med MASSOR medan deras små älsklingar sussar sött eller glatt hänger med vartsomhelst och närsomhelst. Sådan är inte min bebis. Sådan är inte jag. Vår planerade stadsfärd idag började bra med en promenad i höstsolen och sovande bebis i vagnen. En halvtimme senare var sömnen långt borta och friden och ron likaså. Bebis gråtande som om det gällde livet, om man så mycket som tänkte på att lägga ner henne i vagnen igen, och mamma förtvivlad över bebis tårar, som kommit lite för frekvent på sistone. Det går inte att förklara hur mycket den där gråten påverkar mig. Särskilt om jag känner att det är "mitt fel", dvs att jag t.ex. ordnar med program när jag vet att min lilla älskling skulle behöva sova ostört. Det här är nämligen en lättväckt bebis och vaknar hon somnar hon inte om så gärna. De senaste dagarna och nätterna har hon sovit för lite och för oregelbundet och det märks bara allt för väl. Dagarna kan jag ju till en viss del försöka underlätta hennes sovande, men nätterna är det värre att åtgärda. Och så känner jag mig som världens sämsta mamma för att min bebis gråter så mycket och så ofta.
Nu gråter hon igen...
4 år sedan
Tack för kommentaren=D=D
SvaraRaderaKänner igen det du beskriver.
Vi har en kamp här hemma om nätterna...vi funderar på om det kan vara kolik...ska prata med BVC.
Trevlig helg!
Jag vet precis hur du känner dig. Man har tänkt igenom allt för att kunna matcha sovtider, mattider, blöjbyten och sina egna behov med den dagens aktivitet – tror man. Och sen skiter det sig och bebisen vrålskriker och man känner sig som en usel mamma. Men på nåt sätt är det väl så föräldraskapet är när barnen är riktigt små, allt snurrar kring dom och deras skiftande behov. Iaf tröstar jag mig med det dom dagarna jag inte ens hunnit duscha när sambon kommer hem vid 17.30:tiden ;)
SvaraRaderaMen du, var lite snäll mot dig själv! De flesta bebisar är väl så och tänk efter, tycker du att alla andra gör fel? Hoppas din man kan vara med och avlasta kvällar, nätter och helger. Ha en fin hösthelg.
SvaraRaderaKan lova att du är den bästa mamman för din tös men visst känner man sig usel, man vill ju att den lilla ska må bra! Stor kram och du ska se att det kommer att kännas bättre!
SvaraRaderaJag känner igen det du beskriver på pricken.
SvaraRaderaKram
Gråter är synd att säga att min gör, men jag har en riktig skrikis... På alla fikor är det visst jag som har den där ålen i knät som låter illa.
SvaraRaderaOj, Marre, hoppas ni får hjälp på BVC o att era nätter lugnar sig! Har du prövat på att utesluta allt med mjölk i?
SvaraRaderaTack för sympatin från er andra! Det känns skönt med lite sympati sådana där dagar!!! Kram på er!