Kände idag att jag börjar bli lite väl enkelspårig i min tankevärld. Det handlar BARA om graviditet, fosterutveckling och annat i den stilen. Nästan så att jag tröttnar på mig själv, så för att motverka det beslöt jag mig för att köpa Stieg Larssons Män som hatar kvinnor (har hört att den är uppslukande i sin spänning) och sätta mig en stund på ett café efter jobbet idag. Unnade mig en espresso som ett undantag efter flera veckors kaffeuppehåll, för att jag känner att det börjar bli lite överdrivet med vad man får/kan göra/äta eller inte under en graviditet.
Under en av mina surfutfärder på nätet lärde jag mig att man ska undvika att äta lakrits och salmiak under graviditeten eftersom det kan höja blodtrycket samt orsaka ett överaktivt barn. Jag som älskar salt godis!!! När jag äter godis är det inte för det söta, utan för det salta jag gör det... Ju saltare, desto bättre, men nu är det alltså slut med det. Det lär ju annars också vara bra att undvika sött för att inte utsätta sig för risken att få graviditetsdiabetes. Det söta tror jag nog att jag lyckas hålla under en lämplig konsumtionsnivå, det behöver jag bara lite, lite av ibland, men sedan är jag nöjd igen för en ganska lång tid.
Jag tror faktiskt att jag måste minska mitt surfande också och mera bara njuta av tillvaron som den är just nu. Risker och komplikationer har jag överhuvudtaget inte surfat, det håller jag mig mycket långt ifrån, jag vill inte veta något om det, men allt annat har jag sugit i mig som en svamp, tacksam över att äntligen själv få inblick i denna helt unika värld. Ändå kan det som sagt bli för mycket av det goda. Jag känner att det är viktigt att jag landar i mig själv också och reflekterar över hur det är för just mig, vad jag vill/behöver och längtar efter när det gäller dessa nio månader av väntan och vårt lilla barn.
Jag tycker så om att säga och tänka dessa ord: "vårt barn"!
4 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar