torsdag 19 november 2009

Tack!

Jag bara måste skriva detta inlägg! Skrev det först som en kommentar till era kommentarer, men det kändes viktigt att det blev mera synligt. Jag uppskattar verkligen att ni orkar glädjas med oss! Tusen tack för det! Jag förstår ju så väl hur man också känner det där stinget (nåja, ibland mera likt ett yxhugg eller nåt sånt) av avundsjuka och sorg för att ens egen saknad o längtan är så stor. Jag är ju så "gammal" som 36 år så jag har hunnit känna det där stinget många gånger när alla omkring mig verkat vara så fasligt fertila.

Hoppas för er alla att var och en av er ännu ska få vara den som blir gratulerad! Jag tror att vi som fått vänta och kämpa lite längre möts av en alldeles särskilt varm glädje när vi äntligen får berätta den efterlängtade nyheten och det är vi väl unnande.

3 kommentarer:

  1. Jag blev faktiskt lite tårögd när jag läste detta. Det är så härligt att tänka på hur mycket kommentarer betyder. Är verkligen uppriktigt och fullt ut glad för er skull, och hoppas att jag ska få bli glad för många fler (och gärna för min egen skull också...).
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag har läst nästan hela din blogg och blev berörd av att hur mycket av dina känslor och tankar jag kände igen mig i. Jag är väldigt glad för er skull och jag hoppas att du fortsätter blogga. Jag känner att det behövs läsa vidare din historia, det kan ge mycket hopp till oss andra, att se att man KAN lyckas. Jag önskar en fridfull och mycket glad graviditet till dig!

    Kram!

    SvaraRadera