vecka 7+6

Jag hade en rejäl humörsänka förra veckan. Oro, ängslan, rädsla, vemod, tvivel var det enda som rymdes i min skalle. Nu känns det bättre igen. Blev så glad när mamma ringde igår och berättade att hon hittat lite gamla bebisgrejer, bl.a. en av min mormor virkad filt. Allting kändes genast mera konkret och sant, så där som att det faktiskt finns en reell möjlighet att vi om ett antal månader har en liten bebis hos oss. Jag blev lite glad också för jag har trott att alla i vår vän- och familjekrets redan hunnit ge bort alla babysaker och -kläder och att vi skulle vara tvungna att skaffa precis allting själva. Vi är ju liksom lite efter alla andra, jag och min man....

Vecka 7 och 8 lär ju vara riktiga tillväxtveckor då mycket händer. Jag kände en hel del nyp och spänningar i magtrakten igår, men det lätta illamåendet som hängde med ganska kontinuerligt förra veckan känns inte alls nu. Det känns nästan lite onaturligt att inte må sämre än så här.

Annars så kan jag berätta att det verkar som om the size DOES matter... ;) Åtminstone för män. När vi var på vårt första ultraljud mätte läkaren vår lill* därinne och första mätningen gav ett mått på 7,5 om jag minns rätt. Andra mätningen gav måttet 8,5 mm och av någon anledning var det det måttet som min man sedan bestämt hävdade som gällande...