9+2

Bilder från gårdagens ultraljud har ploppat upp i min hjärna hela dagen. Jag har sugit på tanken att jag har ett barn i min mage som man suger på den sötaste karamell. Jag har också alltmer börjat inse att jag har en paus från jobbet att se fram emot (om allt går väl, måste man väl tillägga). Jag undrar hur det kommer att bli. Kommer jag att bli alldeles utsvulten på sociala kontakter, vuxenliv och egen tid? För att inte tala om lönen...