Trötthetsrapport

Nästan överallt läser jag att detta skede av graviditeten är det lättaste. Man känner sig pigg och energisk, är alldeles lagom stor och mår inte illa längre. Så står det nästan överallt. Min kropp måste ha missat något här. Jag är trött, tröttare, tröttast varje morgon när jag ska till jobbet och går sedan omkring som i dvala och har svårt att få saker och ting gjorda. Jag känner ett lätt illamående som kommer och går, inget överväldigande, men ändå tydligt. Jag blir mätt på två röda sekunder vid varje måltid, men glömmer alltid bort det och lägger upp mina vanliga rejäla portioner. Men framförallt är jag så trött. Trött. Jag vill verkligen på riktigt bara vara hemma och helt enkelt vara i fred. Funderar på om jag borde sjukskriva mig för någon dag, bara för få hämta andan, men det är en hög tröskel. I magen är det livat, vår lilla har farit runt där inne hela förmiddagen. Det känns mysigt, fint och fascinerande på alla sätt och vis och jag skulle bara vilja rusa till närmaste ultraljudsställe för att få SE henne. Sedan skulle jag vilja gå en lång, lugn promenad i solen, komma hem och bara vara. Inte tänka på och oroa mig för olika saker, bara vara, bara pyssla lite smått, men inga stora projekt. Kanske sitta i blåa fåtöljen en stund med benen på bordet och se ut genom fönstret. Bara vara tyst och stilla. Samla alla spridda känsloimpulser och tankar. Komma till ro. I verkligheten väntar fortsättningen på en lång och aktiv arbetsdag och när jag kommer hem har vi en övernattande gäst på besök. Roligt i sig, om jag bara inte vore så trött.

P.s. Just nu har jag inte orkat/hunnit kommentera så mycket på alla era fina bloggar. Jag läser dem ofta ändå och tänker på er! :)