tisdag 23 mars 2010

Vecka 25 och läkarbesök

Idag var det dags för första träffen med rådgivningens läkare. När jag kommer in till läkaren konstaterade hon att vi har träffats förrut och till min stora förskräckelse insåg jag när... Det var en vanlig gynkontroll för några år sedan och jag tog upp frågan om fertilitetsutredning eftersom inget hänt trots att vi för länge sedan lämnat bort alla preventivmedel. Läkaren skrev en remiss och utförde sedan gynkontrollen som jag kommit dit för. Jag skriver utförde, för jag har aldrig (inte ens nu efter alla behandlingar och alla de läkare jag då träffade) träffat på en så hårdhänt läkare. "Utförde" låter tillräckligt kliniskt och mekaniskt för att beskriva själva känslan. Lägg därtill en brutal hårdhänthet och en mycket sval och bister framtoning. Hur kan en kvinnlig läkare, som ju verkligen borde veta hur känsliga områden det handlar om, vara så där hårdhänt?!!

Undersökningen idag var lika brutal. Det kändes som om hon skulle ha fört in någon form av tortyrredskap snarare än några fingrar när livmodermunnen skulle undersökas. När hon såg att det gjorde ont sade hon bara (nästan skadeglatt, tyckte jag) : "nu får du öva på att slappna av inför förlossningen". Jag blir så arg nu när jag skriver, men just då och där kände jag mig bara alldeles tillintetgjord.

Till råga på allt hade SF-måttet planat ut lite sedan förra gången, vilket direkt gjorde mig orolig, men det här var ju inte direkt läkaren som inbjöd till förtroenden och hon var också extremt snabb och effektiv och föste mig vidare för att boka en ny tid hos hälsovårdaren som ska kolla SF-måttet om två veckor. För första gången insåg jag riktigt på allvar att det kan uppstå problem. Visst har jag hela tiden vetat om det, men jag har så gärna velat njuta till fullo av detta under att jag ÄR gravid att jag alltid skjutit undan tanken, aldrig velat tänka den till slut, även om jag känt skuggor av oro ibland. Gode Gud, låt allt vara bra med vår lilla.

Det är något hos den där läkaren som gör mig så fruktansvärt illa till mods. Jag vill aldrig gå dit igen. Allra minst vill jag ha hennes händer i närheten av min mage eller mitt underliv igen. Jag är bara rädd att det inte finns någon valmöjlighet. Vår rådgivning är liten och det finns knappast andra läkare där. Och bara tanken på att hon någon gång i framtiden eventuellt också skulle undersöka min lilla baby får mig att verkligen stå på alla bromsar! Den där hårdhänta människan får aldrig röra vid mitt barn. Punkt.

5 kommentarer:

  1. Vilken hemsk läkare! Jag förstår att du inte vill träffa henne igen.
    Vad är SF-måttet förresten?

    SvaraRadera
  2. Men vilken fruktansvärd upplevelse! Helt klart ska du aldrig mer gå till den läkaren. Det är inget skamligt i att vara picky med läkare. Vi väljer ju allt annat här i världen så varför inte läkare?! Det har jag tänkt på många gånger.

    Hoppas nu att det går bra med nästa undersökning av magen.

    Stora kramar och tummhållningar!

    SvaraRadera
  3. Fy fan för en sån läkare. Förstår att du inte vill gå dit igen. Hoppas du hittar en ny och mycket bättre läkare som du kan känna dig tillfreds med. Det är ju jätteviktigt att man mår bra och är avslappnad.

    KRAM!

    SvaraRadera
  4. Jäkla läkare, men hon är väl inte barnläkare också så ert pyre kommer hon ju inte få peta på!

    Mitt SF-mått var ju också mindre. Fick ju gå på specialistmödravården som du kanske minns. Men ut kom en fullt frisk liten Elvin. Men självklart är det viktigt att kolla upp att pyret får ordentligt med näring.

    Kram!!

    SvaraRadera
  5. Tonci, här kommer lite info om SF-måttet: "Vid varje besök, från och med andra hälften av graviditeten, mäter barnmorskan livmoderns storlek för att se hur barnet växt. Hon använder ett vanligt måttband och mäter avståndet mellan blygdbenet (symfysen) och livmoderns överkant (fundus). Sedan ritar hon in värdet på ett sk gravidogram så att man kan följa utvecklingen på en kurva.
    Om tillväxten någorlunda bildar en kurva på gravidogrammets så är det oftast ett tecken på att graviditeten utvecklas normalt och att barnet växer som det ska. Många låser fast sig vid normal-kurvan som finns på gravidogrammet, det behöver man egentligen inte göra.
    SF-måttet inget pålitligt sätt att avgöra hur stort eller litet barnet är. Det gör man bäst med ultraljud.
    Ett SF-mått tycks idag mest vara till för att se att något händer överhuvudtaget och att det skapas en normalt, växande kurva."

    Jenny, tror inte att denna förskräckliga läkare är barnläkare, däremot jobbar hon på rådgivningen ändå, så dessvärre tror jag att vi kommer att möta henne även under barnrådgivningsbesöken.
    Skönt att bli påmind om dina erfarenheter med Sf-måttet, ska nog inte oroa mig. Min intuition säger mig trots allt att allt är som det ska vara. Åtminstone för det mesta...;) Hoppas intuitionen har rätt!

    SvaraRadera