Vecka 6

Efter en långsam och lugn start på dagen känner jag att bekymren och alla ledsna tankar har börjat lätta. En stor del av förmiddagen var jag dessutom ensam, och jag har väldigt stort behov av att få vara det ibland, så jag njöt och kände lugnet fylla mig. Så otroligt skönt att ha tid och ro att tänka, att hinna reflektera över sina egna tankar och känslor.

Jag är glad och känner spänd förväntan över det som håller på att hända inuti mig även om det inte märks så mycket utåt än. Det känns märkligt och förunderligt att det sker så mycket därinnne, på ett sätt helt oberoende av mig. Jag får bara ta emot och låta det ske. Jag tycker att det syns en liten mage redan och är rädd att bli helt enorm, det är bara en av de rädslor som finns med i den blandade kompotten av känslor. Samtidigt tänker jag att detta kanske är enda gången jag får uppleva hur det är att bära ett barn och att jag vill njuta till fullo av det, särskilt som jag inte mår illa eller känner mig så överväldigande trött ännu. Lite nästan-illamående kommer och går ibland, men det är mera som en känsla av obehag än riktiga kväljningar. Det är lite besvärligt att jag känner detta obehag som mest när jag tänker på mat och jag är funtad så att jag tänker på mat rätt ofta... ;) Dels är det jag som oftast fixar maten här hemma, dels gillar jag god mat och är intresserad av och nyfiken på det mesta som har med mat att göra, så jag tänker en hel del på mat och söker inspiration och nya recept att pröva. Som tur är slipper jag ändå all matlagning idag. Jag och make är bjudna på en trerätters middag till goda vänner ikväll. Jag ser mycket fram emot det, även om det ju är lite synd att jag måste lämna alla goda drycker i de andras händer...