Den kommer över mig ibland, en alldeles obeskrivligt stor känsla av lättnad att vi lyckades den här gången. Eller egentligen känns det helt fel att skriva/säga "vi lyckades", för det är inget man kan "lyckas" med. Det är en gåva man eventuellt kan bli välsignad med. Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig hur träffande det där uttrycket "ett välsignat tillstånd" skulle bli för vår del. Jag tänker ofta på dem/ er som ännu längtar, hoppas, väntar och tvivlar på att ni ska få se en växande mage på er egen kropp och jag hoppas så innerligt att ni ska få det.
Annars känns det här som ett, nästan, lite långtråkigt skede. Det händer inte så mycket just nu. Magen växer långsamt och det är länge tills nästa ultra och nästa rådgivningsbesök. Men jag inser att jag bara borde tacka och ta emot och njuta just av att det inte är så märkbart för tillfället. Tids nog kommer jag att få vanka omkring och stånka över en enorm mage, åderbråck, foglossning, förstoppning, och vem vet vad...
4 år sedan
:-) Hahaha! Du har nog en tid framför dig där det kommer hända både det ena och det andra, både positivt och negativt. Men bara 24 veckor kvar till miraklet, e nära nu! :-)
SvaraRaderaStora kramar
Du är min förebild. ;) Vet ju att det går att lyckas så jag hoppas det är min tur att hamna i det lite tråkiga skedet om några månader.. :)
SvaraRaderaKram
Sara, ja, jag hoppas verkligen att du ska få det riktigt tråkigt om några månader! :)
SvaraRaderaÅsa, 24 veckor, hjälp, det kommer att gå både fort och långsamt. Konstigt, eller hur? ;)